3 oväntade saker jag saknar med PT-yrket
Om du lyssnar på PT-Podden så hör du mig prata om klienter i nästan varje avsnitt jag är med i. Hur jag lägger upp träningen åt dem, hur jag coachar dem, hur jag resonerar kring deras kost osv. Inget av detta ska egentligen vara presens utan imperfekt. För sanningen är att jag inte jobbat som PT på fler år nu.
Jag bor på Värmdö med tre stora, ouppfostrade hundar som verkligen inte gillar att vara ensamma. Jag sköter all marknadsföring och ekonomi på IntensivePT. Jag hjälper till med support, åker på nästan alla praktiska helger samt svarar både i växeln samt på chatten på hemsidan.
Utöver detta sköter jag ekonomi och marknadsföring på IntensiveKost och på IntensiveYoga.
Vid sidan av “Intensive” har jag varit med och startat upp en veterinärklinik med akutmottagning i centrala Stockholm. Jag har även många mindre investeringar i bolag där jag antingen är nästintill passiv eller mindre delaktig.
Så tiden för att jobba som PT finns inte just nu. Jag har dock alltid sagt att jag kommer tillbaka till yrket när det passar bättre i mitt liv.
Det här inlägget handlar om vad jag saknar med yrket. Jag kommer inte lista det självklara som att hjälpa klienter till en bättre hälsa, se deras resultat, att jobba med grymma kollegor osv. Allt detta är självklart.
Istället ska jag fokusera på det som kanske inte är så självklart. Här kommer mina tre oväntade saker jag saknar med PT-yrket
De riktigt långa dagarna
Lite då och då blev det maratondagar på gymmet. Jag försökte alltid att ha 5 klienter bokade per dag. Det är en rimlig mängd och man orkar ge allt till alla klienter.
Det hände dock att klienter tvingades flytta pass eller trycka in extrapass inför t.ex. semester. Ibland fanns det ingen annan lösning än att ha dagar med 8+ klienter. Det kanske inte låter så mycket men om man engagerar sig i alla kunder tar det mycket energi.
Just då uppskattade jag inte dessa dagar. Jag kände hur jag blev trött på slutet och att sista klienten kanske inte fick 100% av mig. Men känslan att vara helt utpumpad och somna inom 10 minuter var fantastiskt. Jag antar att det är samma förskönande som gör att man saknar militärtjänst och andra jobbiga dagar man gått igenom.De jobbiga klienterna som jag lyckades vända
Jag gillade verkligen inte klienter som jag inte klickade med direkt. Klienter som var negativa, som inte gjorde som de blev tillsagda och som inte tog sin hälsa på allvar.
Mot slutet av min karriär hade jag inga av dessa. Jag var alltid fullbokad och kunde alltid välja vilka klienter jag ville ta in om någon befintlig klient skulle sluta. Men det gjorde ändå att jag saknade de “svåra” fallen. Det finns något tillfredställande med att konvertera en latmask till en träningsmänniska. Ju längre tid det tog desto bättre var känslan.
Sista åren hade jag inga av dessa klienter. Jag höll mig i min bekvämlighetszon och valde klienter som jag visste skulle vara enkla att träna och skulle få snabba resultat.Alla tråkiga internutbildningar
Jag har jobbat en del på gymkedjor. Under denna tid har jag regelbundet varit på internutbildningar (majoriteten av dem sälj). Jag tyckte alltid att det var urtråkigt och att jag redan kunde allt som förelästes om. Det jag inte insåg då var att jag faktiskt lärde mig lite varje gång. Det kan ha varit något enkelt som jag inte ens registrerade att jag plockade upp. Att allt detta ackumulerat över tid och hjälpt mig komma dit jag är. Speciellt inom sälj som jag tyckte var tråkigast men där jag känner att jag har bäst kompetens av allt jag kan. Jag kan förklara för vem som helst vad jag kan hjälpa dem med som PT.
Även allt runt dessa utbildningar. Resan dit, luncher med andra kollegor osv. Jag tyckte att allt som inte var träning med klienter i gymmet var slöseri med tid. Nu längtar jag tillbaka till dessa luncher med människor jag inte känner.
