Min väg till PT - Krister Sand

Svagaste tonåringen till Smältare till PT.

Träning var aldrig en självklarhet, det var för grobianer, stönande gorillor på gymmet som inte fattade något. Vad fel jag hade.

Som så många andra tonåringar så fastnade kompiskretsen runt datorn på kvällarna, counterstrike och senare world of warcraft stod på schemat och tog mer tid än jag vill erkänna. Fysisk ansträngning var inget som lockade och idrotten i skolan var aldrig tilltalande, slita ut mig i onödan, varför?

Vändpunkten, alla har en, en stund av insikt eller en käftsmäll, ögonblicket när jag inser att man är så svag att okokt spaghetti ser ut som Arnold i jämförelse med mig själv.

Mitt första sommarjobb var efter studenten på ett bageri där jag skulle ut i arbetslivet, vid en varm brödkakslinje skulle jag känna på att jobba, allmän uppsikt, förbereda degar och lyfta säckar med frön, 25 kg tunga.

Efter 2 upplärningsveckor var jag så trött i ryggen att min mor fick massera min rygg efter vartannat pass, det var inte hållbart. Hur ska jag hålla livet ut?

Utan någon som helst bakgrund började jag springa, 1 km blev 2,5 km som blev 5 km och till slut 10km. jag gjorde det jag lärt mig från skolan, löpa, situps, armhävningar, plankan och

chins. Visste inte bättre och gjorde mer och mer för varje pass tills jag gjorde milen under 40 min på bara 65 kg vikt, jag mådde bra och hade kul, fick uppleva beryktade runners high några gånger och kunde sprinta 1km nonstop utan att sakta ner. Kände mig odödlig.

Hade inget sug alls på att studera vidare och sökte mig till industrin då båda föräldrar haft bakgrund därifrån, kom ut i arbetslivet och träffade genom ett bemanningsjobb en kille i min egen ålder som gymmade, typiska chest day och leg day upplägg.

Vi började tävla i chins på skiftet där både skiftledare och andra kollegor hängde på, gym killen klarade 20, en annan 25 osv, jag klarade 11.

Jag började jämföra mig själv med andra och insåg att jag inte var bäst, inte i närheten.

Under denna tid hade jag börjat simma men för första gången någonsin, under ovanstående jobb så satte jag min fot på badhusets gym, hade all grundläggande maskiner, hantlar och skivstång. Hade ingen aning vad jag pysslade med. Alls.

Min första övning var liggande hantelpress. med 10kg, för 10 reps. Jag köpte proteinpulver. Jag körde alla maskiner i gymmet och körde dem till fail, läste gymgrossistens egna tidning, började träna mage varje pass, bunkra jordnötssmör och tonfisk. tittade vad andra gjorde på gymmet. Fattade fortfarande inte riktigt vad jag höll på med.

Muskler började komma och jag mådde bättre, kände mig starkare men något fattades, det gick inte fort och jag ville längre och googlade hur man blir större och starkare.

Styrkelabbet och basövningar blev min bästa vän, jag var frälst.

Efter 6 månader tog jag 130 kg i marklyft, 70 i böj och 60 i bänk.

På hösten samma år sökte jag till volvosteget vilket var ett samarbete mellan arbetsförmedlingen och volvo för att få in ungdomar till industrin. Jag kom in på intervju till volvo GTO Skövde och där de frågade om var jag skulle tänka mig att vilja jobba. Bearbetning, montering eller Gjuteriet. Min farfar jobbade länge på ett aluminiumgjuteri efter att i sin ungdom varit dräng, så jag sa “Gjuteriet! Det verkar ansträngande och smutsigt, jag vill jobba!”. De gillade mitt engagemang och hälsade mig välkommen!

Jag hade blivit starkare och ville bli ännu starkare men utan direkta mål så körde jag bara på. Nyfiken och behövde komma ut ur min comfort zone.

Jag flyttade hemifrån och började gymma regelbundet i volvohuset, en konferenslokal med gym i källaren för volvoanställda. Efter några teoriveckor med andra lite vilsna ungdomar så började vi första praktikperioden där jag placerades i Grovrens. Över ingången till omklädningsrummet stod det på en gjuten skylt: “Stolthet, Arv och Förmåga”.

Grovrens är avdelningen där gjutgodset rensas och blästras innan det skickas vidare till efterbehandling, det är en högljudd, grå, smutsig arbetsplats med lågt i tak och likblek belysning. Motorblock efter motorblock, svänghjul efter svänghjul.

Kanske tycks låta deprimerande men jag gillade det. Det härdade.

I källaren och gymkällaren lät jag järnet bygga och forma min identitet, jag tyckte om vad det gjorde med mig och det byggde behövt självförtroende som introvert, jag blev i gruppen den starke och snälla.

Nästa praktikperiod placerades jag i smältverket, en farlig plats med härdade, slitstarka och erfarna individer, bland kupolugn och hållugnar med 1500+C grader varmt järn.

Det tog inte många dagar förens jag fick upp ögonen för kupolugnen, hjärtat i hela gjuteriet, ugnen som förvandlade skrot till gråjärn, dess erfarna personal vars kompetens är direkt avgörande för gjuteriets produktion, här vill jag jobba!

Volvosteget avslutades efter flera månader av att tjata hål i huvudet på smältarna, vad är kolekvivalenten? Vilket skrot är bäst? Jag kan dra 6:ans ränna! Hur länge håller sig manteln utan kylning? vilken koks fraktion lämpar sig bäst? Varför ser du irriterad ut…?

Många tog mig under sin vinge och lärde mig mycket, många ogillade att någon så ung trodde att de hade en chans i världen att bli något där. Jag började bli något, blev jag dåligt behandlad så tänkte jag logiskt, “jag vill bara väl, gå vidare”.

Jag gjorde ett gott intryck, ödmjuk, alltid positiv och utvecklande så tänkte de på mig när en plats på golvet i smältverket blev ledigt, 4 månader senare slutade en på kupolen och jag sökte.

Trodde aldrig att jag så ung skulle få ett så tungt och ansvarsfullt jobb.

Nya kupolchefen spände blicken i mig på intervjun…

En f.d yrkessoldat som gjort några vändor i afghanistan och numera chef och dykutbildare vid sidan av.

“Kan du tänka dig att jobba hårt 10-15 år som Kupolsmältare?”

Japp.

Jag fick jobbet!

Mina nya kollegor bestod av två äldre herrar som hade en lång bakgrund som skogshuggare och volvoarbetare. De skulle göra min tillvaro jobbig…med tjöt, ifrågasättande och mer stärkande tjöt. Social träning kallades det tydligen.

Vet du inte vem Sixten Jernberg är!!?? -Skogshuggarn Lennart.

(Gunde svans förebild, medioker skidåkare… googla gärna)

Janne var duktig, ansvarstagande och såg mig, han tyckte det var kul att lära ut, personlig utveckling på sitt sätt, Han tog hand om mig, testade mig, utmanade mig och fick mig att växa. Normalt sett så smälter man vart 3:e pass, i slutet av min upplärningsperiod smälte jag 5 Nätter på raken och gjorde alla dagliga rutiner som att dra rännor m.m.

Utmattad är en mild beskrivning. Värmen och kolmonoxiden gjorde sitt men jag hade klarat det. Jag hade utmanat mig själv och blivit starkare. Jag ville bli en Janne. En förebild och kunnig jävel. Efter den 7 nätters veckan sov jag 24h i sträck, glad och stark.

Tyvärr lades en linje ner 7 månader senare och som fortfarande bemanningsanställd så fick jag avsluta min korta karriär då bemanningsanställda ryker först.

Platt fall, upplärningen hade fått min träning att bli svår att få till, påväg in i väggen och privata problem som tog energi så längtade jag till en periods arbetslöshet för att nystarta träningen och hitta nya mål.

Fyra dagar senare ringde de och undrade om jag ville bli smältare på Paroc,då det inte finns många smältarjobb så bara att hoppa på.

Än är jag kvar som smältare på helgen sen 5 år tillbaka.

Under tiden där träffade jag min fru på tinder av alla ställen, underbar, omtänksam diskuskastare, som gjorda för varandra. Skulle ta för många sidor att beskriva henne och vad vi gjort för varandra.

Jag levde med mantrat att göra den bästa versionen av mig själv tills någon ser mig.

Det gav resultat. <3

Under tiden inom industrin växte jag och såg fler och fler dysfunktionella försvagade kroppar, alla har ont nånstans, ett knä, en höft, ryggen och axlar. Jag ville hjälpa dem.

Jag hade själv tränat länge och känt hur det hjälpt mina skador och i vardagen och jobbet men hade inte riktigt kunskapen, mer pedagogisk hade jag blivit genom jobbet.

Pt yrket hägrade och med min numera frus stöttning april 2019 anmälde jag mig för en kursstart på IntensivePTs sida. Under semestern gjorde jag klart slutprovet med full pott!

Utbildningen är genomtänkt med experter på sina områden som föreläser, minst lika bra utbildning som är på plats. På distans och med möjlighet att läsa i sin egen takt passade den jättebra för mig som jobbar helg. Med konstant flöde av lärdomar och erfarenhet från grundarna genom pt podden och en stödgrupp i form av alla tidigare elever som kan dela sina erfarenheter och problem så får man en bra grund att börja på och fortsätta utvecklas!

Utbildningen är en bra grund men för att lyckas så behöver man fortsätta läsa på och vara ödmjuk för att öka sin kompetens, se kundens behov osv.

Jag brukar säga att jag ser mig själv som Gpsen till kundens bil, pekar och navigerar om och informerar för kundens rutt

Tiden efter utbildningen har jag samlat erfarenhet i min takt på lediga veckodagar, tränat vänner och kollegor, köpt på mig träningsutrustning, läst på.

Fler och fler frågar efter råd och hjälp, många har jag lyckats hjälpa och det är förbannat givande att hjälpa någon slippa smärta, klara av livet och så mycket mer.

Jag har hittat mitt drömyrke!

Till hösten planerar jag att öppna en PT studio tillsammans med en Fysiopraktor där vi kommer kunna hjälpas åt att ta hand om människor för en friskare och starkare vardag!

Jag gillar individer som stärker sig själva, de byggs inte av en slump, en stark/hälsosam kropp förtjänar man. Snart kommer vår son och som livsmål har jag att ta 300 i Marklyft.

Formad av Järn.

Hittar du inte personen du behöver?
Bli personen du behöver.

Funderar du på att läsa till att bli Personlig Tränare? Du borde du lyssna på vårt avsnitt av PT-Podden Frågor du bör ställa dig innan du pluggar till PT eller läsa våra bloggposter 5 Studietips för att bli en PT och  6 Tips vid distansstudier.

Vill du bara veta varför det är fantastiskt att vara en PT? Läs vår lista om
Det bästa med att vara PT år 2021