Jobbiga gymtyper

När jag är på gymmet fokuserar jag främst på en sak: mig själv och min träning (okej, det var två saker) och försöker att skärma av omgivningen så gott det går, utan att vara (alltför) ignorant eller otrevlig - men emellanåt fastnar en och annan i radarn och både stör fokus och vållar irritation.

Och det här är de gymtyper jag stör mig mest på:

Vandraren

Killen (alltid uteslutande av manligt kön) som efter varje set måste promenera runt i ett mer eller mindre stort område. Och inte sällan råkar promenadrundan passera väldigt nära någon annans (gissa vems) träningssfär vilket både är onödigt och irriterande. Ibland ser vi även en kombo: supersetvandraren (mer om supersettaren nedan), som istället för att - likt god träningssed - växla mellan två näraliggande stationer, väljer övningar som ofta ligger i olika delar av gymmet för att få cardion avklarad på samma gång. Och personen är inte heller sällan dålig på att plocka undan efter sig vilket gör det svårt att avgöra när han är färdig med en station. Han kan ha varit borta över fem minuter (och är inte saknad. Alls) och du gör dig redo att racka av hans - lyckligtvis inte alltför tunga - träningsvikter - och så dyker han plötsligt upp igen och ”har två set kvar”.

Irriterande.

Hopparen

Denna innefattar i princip två subkategorier där den förstnämnda är betydligt mer prevalent (och har vissa gemensamma nämnare med ovan nämnda kategori):

1. Personen som hela tiden växlar mellan olika stationer/maskiner - ibland två, ibland fler - AKA supersettaren. Att alternera mellan olika övningar är förvisso praktiskt ur tidsaspekt och kan spara värdefull gymtid. Mindre praktiskt för oss andra på gymmet dock.

   Kuriosa: en bekant från mitt lokala gym i Yokohama, där epitetet supersettaren snarare vore en underdrift (men han tränade oftast mitt på dagen och kom således undan med det), när jag bodde där för ett antal år sedan, gästtränade på ett annat gym i samma kedja (Gold’s) och stötte då på patrull. Det var nämligen strikt förbjudet att supersetta och det slutade med att en av gymmets PT:s punktmarkerade honom för att säkerställa att gymmets (japanska) regelverk följdes till punkt och pricka och förhindrade således supersettandet (det ska sägas att killens knallgula shorts och tajta åttiotalslinne möjligen kan ha haft något med saken att göra). Det blev inga fler gästträningar.
   Men han slutade inte supersetta för det.

2. Hopparen som i vandraren fast med vertikal förflyttning (nåja). Att explosiva moment är bra att lägga in i träningen ifrågasätter jag inte. Men jag gillar inte när en persons träning påminner mer om cirkusuppträdande än om gymträning. Och en hoppare alltför nära inpå kan vara klart distraherande när man gör sig redo för en övning (och rätt störigt om vi ska snacka klartext). Hoppa gärna men helst någon annanstans.

Inhopparen

En nyfunnen bekantskapsirritation som är påtaglig framförallt på utomhusgymmen. Det är helt enkelt en person som bara plötsligt dyker upp och hoppar in (alltid utan minsta tillstymmelse till att fråga om det är ok) medan du vilar. Man hinner knappt reagera så hänger personen plötsligt där i det hävräck du och din klient ockuperat (se nedan). Innan du hunnit säga: ”ursäkta, vi kör här” är personen lika snabbt försvunnen igen, ivägjoggandes för att hoppa in någon annanstans. Var verkar spela mindre roll.
Så länge det är någon annan som använder stationen vill säga. Annars gör ju inte personen skäl för epitetet.

Ockuperaren

Behöver ingen närmare förklaring egentligen - helt enkelt personen som uppehåller en viss station, maskin eller utrustning (med varierande grad av aktivitet) en längre stund. Här får jag dock ge mig själv en känga då jag gärna ockuperar ett powerrack eller en skivstångsställning den tid det tar att utföra knäböj/smalbänk/militärpress respektive knäböj/raka mark/utfall och hip thrusts. (Givetvis 4 set av vardera och lång intersetvila). Till mitt försvar ska dock sägas att jag i princip alltid förlägger mina pass till tidpunkter då det är relativt tomt på gymmet.
Till skillnad från den äkta ockuperaren som tar minimal (om någon) hänsyn till omgivningens behov. Och setvilan står alltid i direkt proportion till senaste instagram- och Facebookposterna.

Hamstraren (hamstern?)

Jag befinner mig i gymmets s.k. funktionella yta och laddar för ännu ett set knäböj (och ytterligare minst en halvtimme vid “min” station). I periferin ser jag en kvinna komma indragandes med en bänk som hon placerar på en - i hennes tycke - lämplig plats. Hon går iväg. Kommer tillbaka med ett par hantlar. Går iväg igen och återkommer med ytterligare ett par. Proceduren upprepas tills kvinnan byggt upp ett eget minigym där hon hamstrat inte mindre än tre par hantlar (3, 5 och 7kg. Tror hon var på väg att hämta sexorna också men man kan ju inte träna med jämna siffror, då händer det något hemskt), en skivstång och ett par gummiband.
Kan ha glömt något.

Egentligen störde personen ifråga inte mig - jag hade fullt upp med att ockupera min station och hade ingen användning för hennes hantlar (jag kör bara med jämna siffror. Den där OCD:n du vet). Men hon verkade helt oberörd och tränade med sådan självklarhet att man lätt kunnat tro att hon ägde både hantlarna, golvet och luften i rummet.

Men det gjorde hon inte och därför hamnar hamstern på min ogilla-lista.

Spridaren

Spridaren är på pappret hamsterns motsats (även om den sistnämnda inte alltid är så noga med att plocka undan efter sig) - utrustning sprids ut hej vilt, ibland till den grad att man undrar om man är på ett slagfält eller på gym.

Jag tränade tidigare på eftermiddagen, och ofta på ett gym som låg nära jobbet. Inom fem minuter från gymmet fanns inte mindre än tre gymnasieskolor.
Och gymmet hade sextonårsgräns. (Även om man ibland undrade hur noga de var med att faktiskt kolla leg).

Jag har egentligen inget emot tonåringar (därmed inte sagt att jag gillar dem) och tycker att det är kanon att de tränar och rör på sig (Men helst någon annanstans).
Och gärna utan att sprida hantlar och vikter (m.m.) över hela gymmet. (Det gäller såklart inte enbart för ungdomarna utan innefattar även dig och mig).

Städaren

En klar minoritetsgrupp och principiellt en bra sådan (inte minst i dessa tider, även om jag misstänker att avtorkandets effekt på smittospridningen är aningen överskattad) men det finns en och annan som med flaska och papper i högsta hugg gör det till sitt livs mission att rengöra varenda millimeter av dynor, handtag och viktmagasin - och lika mycket energi ägnas sedan åt att förakta oss andra som städar lite mer lagom (normalt). Gärna med små korthuggna kommentarer och väsande ljud som kommer i spridda skurar när personen är på väg till och från papperskorgen (och på ett pass blir det många rundor).

Några kategorier som ofta är föremål för irritation men som dock sällan rör mig i ryggen:

Stönaren (eller grymtaren eller vad vi nu ska kalla denna grupp som tenderar att låta när de tränar).

Tränar man hårt måste man få låta lite (inom rimliga gränser) och det är dessutom inget som inte kan avhjälpas med en schysst spellista och rätt ljudvolym.

Svettaren

Samma sak här. På ett gym får man svettas (återigen, inom rimliga gränser), så länge man är någorlunda flitig med pappret och sprayflaskan efter avslutad övning.

Poseraren

Så länge du inte ser (alltför mycket) bättre ut än jag eller tar upp massor av plats - posera på du.

Omklädningsrumsätaren

Okej. Vi vet att fönstret för proteinintag efter träningen är bredare än vad vi tidigare antog (en shake och dubbel mängd kolhydrater skulle helst injiceras sekunden efter att sista setet avslutats. Om man inte kunde injicera fick det funka att svepa en shake och helst med 2-3 bananer imixade av praktiska skäl).

Nu vet vi att proteinet förvisso är viktigt runt träningen men att så länge passet inte utförs helt på fastande mage är det troligen inte jättebråttom att få i sig en liten proteinladdning och man kan troligen vänta 1-2 timmar utan problem (beroende på vad och när man åt före passet). Att äta i omklädningsrummet är således inte lika berättigat som tidigare och jag vet att det finns de som stör sig på det.

Men det gör alltså inte jag. Jag är ju en väldigt tolerant person som ni förstår av detta inlägg.