Hur svår ska en PT-utbildning vara?

Hur svår ska en PT-utbildning vara?

En dagsaktuell fråga som diskuterats de senaste 15 åren är vilka krav personliga tränare ska uppnå och vilka kunskaper & kompetenser de bör besitta. Det är en multifaktoriell och relevant fråga som bör beaktas av samtliga personliga tränare och yrkesverksamma inom friskvårdsbranschen. Professionaliseringsprocessen av personliga tränare har pågått sedan 90-talet, men är mer aktuell idag än någonsin.

Enligt UC Affärsfakta har svenska gymanläggningars omsättning ökat från ca 3,5 miljarder kronor år 2011 till ca 5,3 miljarder kronor år 2015. Det är en tillväxt av 43 procent under fyra år. Paradoxalt ser vi en ökning av både övervikt och fetma med sina relaterade sjukdomar trots denna stora tillväxt av friskvårdsbranschen. Om vi spelar våra kort rätt kan personliga tränare spela en viktig roll i att vända på denna utveckling.

I en sammanställning av Alexander et al. (2017) visar litteraturen att personlig träning kan vara en effektiv metod till att förbättra människors attityder till motion och kan öka fysisk aktivitet, förbättra träningsinducerade styrkeökningar, öka träningsintensiteten, och stärka individers åtagande till träning över lag. Samt att användandet av personliga tränare på en privat träningsanläggning led till en signifikant större förbättring i ett flertal hälsorelaterade utkomstmått (som förbättrat kroppskomposition), jämfört med medlemmar som ansvarade för sin egen träning. Således ser vi att personliga tränare kan fylla en viktig roll för folkhälsan. Men yrkesgruppen är inte utan sina problem – och utbildningen av personliga tränare är en central aspekt av dessa problem. För att fullt förstå sig på diskussionen måste problemet belysas ur flera branschperspektiv.

Vad är en personlig tränare?

Smith Maguire (2008) skildrar i sin case study The personal is professional, personliga tränares arbetsroll och skriver att de är:

”paid to design and facilitate personal fitness programmes on a one-to-one basis, personal trainers stand between their clients and the larger fitness and exercise industry, (…) In the experiences of fitness that they shape and the images of fitness that they embody, personal trainers help to educate consumers in a particular view of the body as a vehicle of self-expression and a focal point for consumption.”

I litteraturen benämns personliga tränare som quasi-professionals, cultural intermediaries eller, mer smickrande, expert service workers. Det här sätter oss mellan lågavlönade praktiska arbeten som köksbiträden, städare m.fl. och väletablerade professioner som läkare, advokater m.fl.

Vilket för oss till vårt första branschperspektiv: branschanseende.

Branschanseende

Ingen förväntar sig att det ska vara svårt att utbilda sig till eller få anställning inom ett lågavlönat praktiskt arbete som exempelvis köksbiträde. Men inte heller förväntar vi oss att denna yrkesgrupp ska besitta några komplexa färdigheter eller kunskaper. Däremot accepterar alla att det ska vara svårt att bli läkare. De har ett svårt arbete som kräver djup förståelse för en lång rad av komplexa ämnen som anatomi, fysiologi, patologi och farmakologi. Om du var döende och du gick till en läkare som betalat 50 000 tusen för en tre-veckors kurs – skulle du förlita ditt liv till denna läkare?

Men hur är det med personliga tränare som ligger någonstans emellan dessa yrkesgrupper? Behöver inte personliga tränare också ha goda kunskaper gällande en lång rad av komplexa ämnen? Jag skulle argumentera att så är fallet och de stora branschorganisationerna håller med mig: personliga tränare kräver en gedigen utbildning.

Men många oroar sig för hur kompetenta personliga tränare verkligen är, med rätta också! Det finns skäl till oro. Branschen har länge varit oskyddad och fortsätter att vara det än idag.

Ett prima exempel på just hur lågt anseende personliga tränare har finner vi i försök att etablera FaR-recept (fysisk aktivitet på recept). Tanken är att vårdpersonal ska tillskriva fysisk aktivitet och träning i förebyggande och medicinerande syfte istället för klassisk medicin. Det finns mycket belägg för att detta skulle fungera – i teorin. I praktiken litar inte sjukvårdspersonal på friskvårdsbranschen. De misstror personliga tränares kompetenser och färdigheter, därmed har FaR-recept inte fått någon dragningskraft.

För att öka personliga tränares branschanseende är det av stor vikt att utbildningar håller hög kvalité och att de är tämligen svåra. Vi arbetar trots allt med människors hälsa och välmående och felaktigt utövande av vårt yrke kan skada individer.

Vilket för oss till nästa branschperspektiv: kundnöjdhet och kundsäkerhet.

Kundnöjdhet och kundsäkerhet

Denna punkt är väldigt självförklarande. Personliga tränare arbetar med träning, hälsa och kostrådgivning i olika utsträckning och konstellationer.

Branschen är i väldigt lång utsträckning oskyddad och vem som helst kan kalla sig personlig tränare och ge vilka råd de själva känner för. Åtminstone i Sverige. I flera amerikanska stater får enbart legitimerade dietister ge kostråd och skriva ut kostprogram. Så är inte fallet här eller i stora delar av världen.

Således skapas en oro kring kunders säkerhet. Om en diabetiker söker sig till en personlig tränare, har denna tränare kunskaper nog om klientens kontraindikationer? Om en klient med kliniskt högt blodtryck anställer en personlig tränare, vet denna tränare om när högt blodtryck blir farligt? Hur behandlar vi individer med ätstörningar? Skador? Mental ohälsa?

För att kunna arbeta med en bred population är det av stor vikt att personliga tränare är välutbildade och insatta i en lång rad av olika hälsoproblem och aktuell forskning. Personliga tränare måste utbildas i många komplexa områden om vi vill att branschstandarden ska vara hög och vårt anseende likaså.

Vilket för oss till det tredje och näst sista perspektivet: branschstandards.

EuropeActive, FRISK och branschstandards

Att bedriva en framgångsrik utbildning av personliga tränare är mycket mer utmanande än att bara slänga ihop en bunt med föreläsningar och ett enkelt prov. Aktörer som IntensivePT måste följa de branschstandards som sätts av stora branschorganisationer, annars får inte våra elever anställning och med det förlorar vår utbildning all sitt värde. Och det är inte lätta branschstandards att möta.

EuropeActive, Europas största branschorganisation för friskvårdsbranschen och våra (tillsammans med alla stora svenska utbildares) ackrediterare, skickade i början av februari 2020 ut deras ”Learning hours recommendation for EA Standards or Qualifications”. De rekommenderar en total minimumtid mellan 275-330 lärotimmar utspritt över 4-6 månader fördelat på ämnesområden som ”Functional anatomy”, ”Physiology”, ”Nutrition”, ”Psychosocial aspects of health & fitness”, ”training adaption & exercise planning & programming” och fler därtill. Sedan ska alla dessa ämnesområden examineras.

Svenska FRISK från Almega Friskvårdsföretagen har försökt att höja svenska standarden ytterligare och vill sätta ännu hårdare krav på utbildare. Men hittills verkar branschen inte varit redo för FRISK som likt FaR-recept inte fått stor dragningskraft än. Trots det har många stora kymkedjor ytligt sett sållat sig till FRISK och kräver denna legitimering av sina personliga tränare, även om det i praktiken inte alltid är ett krav.

Det här betonar den professionaliseringsprocess som sker av branschen och vår yrkeskår. Utbildningarna kommer enbart bli svårare och inträdet till branschen tuffare.

Och det är så det ska vara, vilket för oss till vårt sista perspektiv.

IntensivePT’s officiella ställning till professionaliseringsprocessen av personliga tränare

Vi som driver IntensivePT, Andreas Hurtig, Karl Gullö, Tommy Vestergren tillsammans med alla våra föreläsare och utbildade elever brinner för denna bransch. Vi välkomnar professionaliseringsprocessen och anstränger oss för att vara en del av den.

Hur svår ska en PT utbildning vara? Svaret är ganska jäkla svår.

Våra elever håller med oss. I en undersökning där vi ställde frågan till våra elever fick vi bland annat svar som:

”Jag upplevde utbildningen som svår. Men jag skulle inte ändra något alls i varken upplägg eller kunskapskrav.”

” (…) min personliga reflektion (är) att många inte förstår hur komplex utbildningen egentligen är... Att det inte bara är lite käcka övningar på gymmet som man ska lära sig.”

” (…) trots mina kunskaper sen innan så pluggade jag sjukt hårt för att klara utbildningen. Så lätt var det inte men helt klart värt! Lättare än svår borde inte en PT utbildning vara.”

”Den ska vara svår tycker jag. Både för vår skull och för våra klienter känns det väldigt viktigt”

Även om branschstandarden vore lägre skulle IPT stå i spetsen för att höja dem. Vår utbildning har alltid varit svår och kommer alltid vara svår. Vi tar ansvar för branschen och vi tar ansvar för att utbilda kompetenta tränare.

För att kunna göra det måste utbildningen vara ganska svår, men det vinner vi alla på i längden. Särskilt våra elever som är framtidens tränare.