Mina största misstag som PT

För ett tag sedan skrev Erik ett inlägg som heter Några vanliga misstag PT:s gör.
I det här inlägget tänkte jag göra det lite mer personligt och dela med mig av de största misstagen jag själv gjort under mina 20 år som PT

1. Bli kompis med klienten
Jag har alltid haft svårt att hålla mig helt yrkesmässig med mina klienter. Många av dem gillar jag så mycket att jag skulle kunna bjuda dem på mitt egen bröllop. Det behöver inte vara fel att bli kompis med din klient men det finns absolut ingen professionell fördel med det. Potentiella nackdelar finns det däremot gott om. Det börjar alltid väldigt enkelt med några fler SMS än nödvändigt eller att konversationerna under passet glider lite för långt bort från vad som är relevant för träningen. Jag brukade alltid intala mig själv att jag gjorde det för att få bättre compliance. Även om jag kanske fick bättre compliance så var det ändå bara en ursäkt. Håll relationen professionell så blir allt mycket enklare. Det tog mig 10 år att lista ut

2. Var för tillgänglig
Jag ville ge den bästa servicen som mina klienter någonsin upplevt. Det var helt ok att ringa eller skicka SMS till mig 24 timmar om dygnet. Jag svarade alltid inom 1 timme. Oftast mycket snabbare. Bara om jag hade klient kunde det ta hela timmen. Jag var också superflexibel med mitt schema. Om första klienten ville träna 05:00 och sista klienten ville träna 22:00 blev det långa dagar på gymmet. Detta hjälpte mig att bygga upp lojala klienter och jag var alltid fullbokad. Mina klienter fick alltid bra resultat och var supernöjda med mig som PT men på ett personlig plan funkade det inte. Det var helt enkelt för påfrestande. Över tid blev mina klienter lite bortskämda med min tillgänglighet. De såg det inte längre som en stor tjänst när jag lät dem avboka 3 timmar före passet utan det förutsatte att de kunde göra lite som de ville. Det tog mig 3-4 år att sätta ett fast schema.

3. Valde fel gym att jobba på
Jag spenderade flera år på ett gym med oflexibel ledning. Detta verkar tyvärr bli allt vanligare. För en personlig tränare innebär det att verktygen att jobba med blir begränsade och att energi riktas på annat än personlig träning. På ett gym jag jobbade på låg allt fokus på sälj. Man blev inte belönad för att man var duktig med sina klienter utan för att man sålde många timmar. Även om man själv var fullbokad förväntades man ta konsultationer för att sälja. Kunde man själv inte ta in fler klienter fick man ge bort dem till kollegor. Gymmet tog ofta med oss på workshops. Dock inte workshops som handlade om träning utan workshops som handlade om hur man sålde bättre. Det är säkert en bra sak för tränare som har problem med sitt sälj men efter 1 år av sälj, sälj, sälj och inget fokus på träning blir det lite långtråkigt. Det tog mig 3 år att komma på att jag skulle sluta på detta gym.

4. Låt mina egna intressen påverka klientens träning
Det här tror jag många känner igen. Man har en långsiktig plan för klienten med mål och delmål. Den flexibilitet som finns i schemat går till att träna det senaste man lärt sig eller vad man själv har intresse av.
När jag första gången fick tag på en TRX tyckte jag att det var superkul att träna klienter i detta redskap. Jag modifierade flera träningspass så att de kunde utföras med TRX istället för hur jag till en början tänkt. Stabilisering, bålaktivering, balans, m.m. Klienterna tyckte att det var kul och jag tyckte det var kul. Men med facit i hand spenderade jag nog lite för mycket tid i förhållande till vilken evidens jag hade för att redskapet gjorde maximalt med nytta jämfört med något annat jag kunde gjort. Kanske är det nödvändigt att låta det enga intresset inspirera träningen för att en personlig tränare ska kunna hålla motivationen uppe. Det får dock inte gå ut över klientens resultat. Det här har jag inte lärt mig ännu trots att jag känt till det i 20 år.

5. Skickade vidare för mycket eller för lite
Det här har jag pratat tidigare om på bloggen. När ska man som PT skicka vidare och när ska man inte skicka vidare? När jag började min karriär var jag väldigt feg och skickade alla klienter vidare. Hade någon ont i en axel bad jag dem direkt att gå till sjukgymnast, naprapat eller läkare för att få problemet undersökt. Det är absolut inte fel att göra så. Speciellt inte om man känner sig osäker. Dock finns det mycket nytta en personlig tränare kan göra som andra yrkesgrupper har svårare för p.g.a. begränsad tid med klienten/patienten. 10 år in i min karriär gjorde jag istället motsatsen. Jag antog mig nästan alla klienter. Hade de en åkomma jag inte hört talas om gick jag hem och kollade allt jag hittade på pubmed och pratade med alla läkare och kiropraktorer jag kände för att jag ville lära mig allt. Detta behöver inte heller vara fel om du bara applicerar sunt förnuft och inte skickar vidare personer som akut behöver medicinsk hjälp. Man lär sig mycket även om det blir på gränsen till för tidskrävande. 50% av allt jobb jag gjorde fick jag inte betalt för. Under 20 år har jag försökt hitta balansen.

Nu har jag erkänt nog många svagheter. Hoppas det hjälper någon tränare där ute att undvika samma misstag som jag gjort.