Tonfisk:
Tonfisk, särskilt större varianter som blåfenad och gulfenad tonfisk, kan innehålla höga nivåer av kvicksilver. Kvicksilver är en tungmetall som kan ackumuleras i vattenlevande livsformer och koncentreras allt högre upp i näringskedjan, en process som kallas bioackumulering. Tonfisk, som är högt upp i näringskedjan, kan därför innehålla högre nivåer av kvicksilver än mindre fiskar.

Kronisk exponering för kvicksilver, särskilt dess mest giftiga form metylkvicksilver, kan leda till neurologiska och utvecklingsmässiga problem. Det är speciellt problematiskt för gravida kvinnor, då det kan påverka fostrets hjärnutveckling.

De som regelbundet konsumerar stora mängder tonfisk kan därför riskera att få i sig för mycket kvicksilver. Mängden och typen av tonfisk spelar roll – ljus tonfisk innehåller generellt sett mindre kvicksilver än blåfenad och gulfenad tonfisk.

Livsmedelsverket i många länder, inklusive USA:s FDA och Sveriges Livsmedelsverk, har riktlinjer om hur mycket och vilken typ av tonfisk det är säkert att konsumera, särskilt för gravida kvinnor och barn. Som alltid är det bästa att äta en varierad kost för att undvika överexponering för eventuella gifter.

Ris:
Ris är en stapelvara i många kulturer och ingår i en mängd olika rätter runt om i världen. Det är dock viktigt att notera att viss typ av ris, särskilt brunt ris, kan innehålla höga halter av arsenik.

Arsenik är ett naturligt förekommande grundämne i jordskorpan, och det kan förorena både grund- och ytvatten. Eftersom ris odlas i vattendränkt jord, tenderar det att absorbera mer arsenik än andra livsmedel. Långvarig exponering för arsenik har kopplats till olika hälsoproblem, inklusive hudproblem, cancer och hjärt- och kärlsjukdomar.

Viktigt att notera är att konsumtion av ris inte omedelbart är giftigt, men regelbunden konsumtion av ris med hög arsenikhalt över lång tid kan öka risken för hälsoproblem. Vitt ris tenderar att innehålla mindre arsenik än brunt eftersom arseniken främst lagras i risets skal, som avlägsnas för att producera vitt ris.

För att minimera risken för arsenikexponering rekommenderar Livsmedelsverket och andra hälsomyndigheter att äta en varierad kost, och att skölja och koka riset i mycket vatten för att reducera arseniknivåerna. Barn under sex år rekommenderas också att undvika riskakor och risdrycker, som kan innehålla höga halter av arsenik.

Skaldjur:
Även om skaldjur ofta är en välsmakande del av många människors diet, kan de också vara potentiellt skadliga vid överdriven konsumtion, framförallt på grund av deras förmåga att ackumulera tungmetaller och miljögifter.

Ett välkänt exempel på detta är ostron, räkor och musslor, som tenderar att ackumulera höga nivåer av tungmetaller, som bly och kadmium, samt miljögifter som PCB och dioxiner. Dessa ämnen, särskilt i höga koncentrationer, kan vara skadliga för människors hälsa, och kan leda till allvarliga symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor och diarré, samt mer allvarliga hälsoproblem som nervskador, hjärtskador och cancer.

Vidare är skaldjur ofta allergiframkallande och kan orsaka allvarliga reaktioner hos personer som är allergiska mot dem. Dessa reaktioner kan omfatta symtom som hudutslag, nästäppa, klåda i halsen, och i allvarligare fall, anafylaktisk chock, vilket kan vara livshotande.

Det är viktigt att notera att de flesta människor kan njuta av skaldjur utan hälsorisk så länge de konsumeras med måtta och tillagade på rätt sätt. Hälsomyndigheter rekommenderar att skaldjur inte äts råa på grund av risk för bakteriell och parasitisk förorening. De råder också personer som är gravida, ammar, planerar att bli gravida, eller små barn att undvika att äta stora mängder av vissa typer av skaldjur på grund av deras höga innehåll av tungmetaller, speciellt kvicksilver.

Nötter:
Nötter är näringsrika livsmedel fulla av hälsosamma fetter, protein, vitaminer och mineraler. Men, även om de är sunda i måttliga mängder, kan vissa nötter orsaka problem vid överdriven konsumtion, särskilt på grund av förekomsten av vissa antinäringsämnen och potentiella allergener.

En av de mest välkända problemen med nötter är förekomsten av fytinsyra, ett antinäringsämne som kan binda till mineraler i mag-tarmkanalen och förhindra deras upptag. Vid hög konsumtion kan detta leda till brister på viktiga mineraler som zink, järn och kalcium.

Dessutom innehåller många nötter, särskilt råa nötter, naturligt förekommande toxiner. Till exempel innehåller bittermandel amygdalin som kan brytas ned till cyanid i kroppen och kan vara farligt i höga mängder.

Nötallergi är också en vanlig orsak till anafylaxi, en potentiellt livshotande allergisk reaktion. Personer med en nötallergi kan uppleva en rad symtom från milda (t.ex. klåda, utslag, halsont) till svåra (t.ex. svårt att andas, snabb puls, medvetslöshet)

Potatis:
Potatis är en vanlig matvara världen över och erbjuder många hälsofördelar tack vare dess rika innehåll av vitaminer, mineraler och fiber. Men, under vissa omständigheter, kan potatis faktiskt vara skadlig.

Den främsta faran med potatis kommer från en kemikalie som kallas solanin, ett naturligt försvarsämne som potatisplantan producerar för att avskräcka insekter. Solanin koncentreras mest i potatisens grönaktiga delar, särskilt i skalen och i groddar. Om potatisen har legat för länge eller blivit utsatt för ljus kan solaninhalten öka.

Solaninförgiftning, även om den är ovanlig, kan uppstå om stora mängder gröna eller groddade potatisar äts. Symptomen på solaninförgiftning kan variera från milda (som huvudvärk, magkramp och illamående) till mer allvarliga (som hallucinationer, förlust av känsla och till och med medvetslöshet). I extremt sällsynta fall kan solaninförgiftning vara dödlig.

Det är också värt att notera att potatis bör kokas innan konsumtion, eftersom rå potatis kan vara svår att smälta och kan leda till magproblem. Det rekommenderas att ta bort och undvika att äta gröna eller groddade delar av potatisen för att minimera risken för solaninförgiftning.

Svampar:
Svampar är en annan matvara som kan vara giftig om man inte är försiktig. Det finns tusentals olika svamparter, och medan många av dem är ätbara och näringsrika, finns det också många som är giftiga.

Giftiga svampar, kända som toxiska svampar, kan orsaka allt från milda symtom som magkramper, illamående, kräkningar och diarré till mer allvarliga symtom som leverskador, njurskador, kramper, koma och i vissa fall, dödsfall. Vissa toxiska svampar, som "death cap" (Amanita phalloides), kan vara dödliga även i små mängder.

Det svåra med svampar är att de kan vara svåra att identifiera korrekt, och ätbara svampar kan ofta förväxlas med deras giftiga motsvarigheter. Därför är det alltid viktigt att vara 100% säker på att en svamp är ätlig innan man äter den, särskilt om den har plockats i det vilda. Det är bäst att bara äta svampar som har köpts från en pålitlig matbutik eller marknad, eller som har identifierats av en expert.

Även ätbara svampar kan orsaka problem om de inte tillagas ordentligt. Vissa svampar innehåller ämnen som kan vara skadliga om de konsumeras råa, men dessa ämnen bryts ned när svampen tillagas. Det är alltid bäst att tillaga svampar innan du äter dem för att säkerställa att eventuella skadliga ämnen har brutits ned.

Artificiella sötningsmedel:
Vissa artificiella sötningsmedel kan vara giftiga om de konsumeras i mycket stora mängder, eller om de konsumeras av individer som är särskilt känsliga för dem. Exempel på dessa inkluderar aspartam, sukralos och sackarin.

Aspartam, som finns i många "sockerfria" och "diet" produkter, kan orsaka huvudvärk, matsmältningsproblem och i sällsynta fall mer allvarliga symtom hos vissa individer. Personer som har fenylketonuri (PKU), en sällsynt genetisk sjukdom, ska undvika aspartam eftersom de inte kan bryta ner en av dess komponenter, fenylalanin, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem.

Sukralos, en annan allmänt använd artificiell sötningsmedel, har varit föremål för kontrovers. Vissa forskning har pekat på potentialen för negativa hälsoeffekter, såsom förändringar i tarmfloran och blodsockernivåerna, men mer forskning behövs för att dra definitiva slutsatser.

Sackarin, som är mycket sötare än socker men innehåller inga kalorier, har studerats i årtionden för sina potentiella hälsoeffekter. Även om tidiga studier tydde på att sackarin kunde öka risken för cancer hos råttor, har senare forskning inte hittat någon klar koppling mellan sackarin och cancer hos människor.

Som med alla livsmedel, är det bäst att konsumera artificiella sötningsmedel med måtta. Även om de kan erbjuda ett kalorifritt alternativ till socker, är det viktigt att komma ihåg att de inte nödvändigtvis är "hälsosamma" alternativ, och att överdriven konsumtion kan leda till hälsoproblem.

Äpplen:
Äpplen i sig är inte giftiga och är faktiskt en del av en hälsosam kost. De är rika på fiber och innehåller en mängd olika vitaminer och antioxidanter. Men det finns en del av äpplet som kan vara potentiellt skadlig om den konsumeras i stora mängder - kärnorna.

Äppelkärnor innehåller en förening som kallas amygdalin. När dessa kärnor tuggas eller krossas, kan amygdalin omvandlas till cyanväte, en giftig förening som kan orsaka andningssvårigheter, kramper och i extremt sällsynta fall till och med döden. Det bör dock noteras att det skulle krävas en mycket stor mängd äppelkärnor (kanske hundratals, om inte tusentals) för att nå en dödlig dos, och dessutom måste fröna tuggas eller krossas för att amygdalin ska frigöras.

Det är också viktigt att notera att det inte bara är äppelkärnor som innehåller denna förening. Amygdalin finns också i fröna och kärnorna av andra frukter, inklusive persikor, körsbär, aprikoser och plommon.

Så medan det är bra att vara medveten om detta, behöver de flesta människor inte oroa sig för att äta äpplen som en del av en hälsosam kost. Ändå bör du undvika att äta äppelkärnor i stora mängder och undvika att ge hela äpplen (inklusive kärnor) till små barn eller husdjur.

Rabarber:
Rabarber är känd för sina sura stjälkar som ofta används i bakning och matlagning. Stjälkarna innehåller antioxidanter, vitaminer och mineraler, och de kan vara en hälsosam del av din kost. Men rabarberbladen är en annan historia.

Rabarberblad innehåller oxalater och antrakinoner, vilka är naturligt förekommande föreningar som kan orsaka allvarlig sjukdom om de konsumeras i stora mängder. Symptomen på oxalatförgiftning kan inkludera förvirring, njursten, njursvikt och i sällsynta fall död.

Oxalater finns även i andra livsmedel, som spenat och mangold, men nivåerna i rabarberblad är särskilt höga. För att undvika problem, ska du endast äta rabarberstjälkarna och se till att ta bort alla blad innan du tillagar eller äter rabarber.

Dessutom bör du vara försiktig om du äter rabarber som har blivit frusen och sedan tinad, eftersom detta kan göra att bladens giftiga föreningar sprids till stjälkarna. För att vara på den säkra sidan, kasta bort rabarber som har blivit frusen och tinad, eller se till att du noggrant tar bort och kasserar bladen innan du äter stjälkarna.

Även om det är extremt ovanligt, finns det rapporter om människor som blivit sjuka eller till och med dött efter att ha ätit stora mängder rabarberblad. Därför är det bäst att helt undvika att äta dessa.

Ackee:
Ackee är en tropisk frukt som är nationalfrukt på Jamaica och är en viktig del av landets nationella rätt, ackee och saltfisk. Ackee behöver hanteras noggrant då den kan vara farlig, till och med dödlig, om den äts innan den är helt mogen.

De röda, yttre delarna av ackee är alltid giftiga, och även de inre, ätbara delarna av frukten (som liknar hjärnor i utseendet) kan vara giftiga om de äts innan de är helt mogna. Frukten måste öppna sig naturligt på trädet innan den är säker att äta.

De giftiga delarna av ackee innehåller hypoglycin A och B, kemikalier som kan orsaka kräkningar, kramper och i allvarliga fall, hypoglykemi (låga blodsockernivåer) vilket kan leda till medvetslöshet eller till och med döden. Detta tillstånd är känt som "Jamaican vomiting sickness".

Att äta ackee som är korrekt tillagad och helt mogen är emellertid säkert och frukten är rik på viktiga näringsämnen som protein, vitamin A, zink och essentiella fettsyror. Men, det är viktigt att notera att import av rå ackee är förbjuden i vissa länder, inklusive USA, på grund av dess potentiella toxicitet.