Jag har alltid gillat att skriva prov. Allt från läxförhör i grundskolan till nationella prov i gymnasiet och examinationer på kurser. I det här blogginlägget ska jag gå igenom vilken inställning jag tror att man ska ha på examinationer och vad jag inte tror fungerar.

Fungerar
Jag ser på att skriva en examination på samma sätt som ett maxtest. Även om det kanske är nervöst innan och jobbigt under så är min första känsla efteråt “Jag vill göra det igen för jag vet att jag kan få ett bättre resultat”. Oftast får man tyvärr inte chansen att göra om examinationer men ibland får man möjligheten och då är jag extra taggad och förbereder mig ännu mer. Jag vet dessutom hur allt fungerar så mina förutsättningar att få ett riktigt bra resultat är bättre.

Fungerar INTE
När man misslyckas med något är det väldigt svårt för oss människor att ta ansvar för vårt misslyckande. Hjärnan vill inte acceptera ett nederlag utan letar andra utvägar. Det är här man ibland ser undanflykter
”Jag tycker att frågorna var felformulerade”, “Det var inte nog mycket tid att hinna klart”, “Jag hade tekniskt strul (online)”, “Jag fick ju bara en poäng ifrån, kan jag inte få godkänt?” och “Jag hade missuppfattat vad jag skulle plugga på. Jag kan X perfekt”. Oftast behöver du inte 100% rätt på examinationen. Så även om du missuppfattar något, slarvar på något annat och inte hinner med sista frågan ska det ändå räcka gott och väl. Det finns bara en bortförklaring man kan använda och det är “Jag hade pluggat för lite”

Fungerar
Feedback från examinationer är ovärderlig. Här kan jag som ny på området få höra hur jag kan resonera på ett bättre sätt eller vad jag ska lägga extra fokus på. Detta får jag från en person som är klart mer erfaren än jag samt har massvis av kompetens inom området jag examineras på. Jag tycker feedback är så värdefullt att det är något som jag inte har något emot att betala för. Vilket händer att jag gör. Jag kan anlita både coacher och psykologer för att berätta för mig om det finns något jag kan ändra i mina resonemang. Oavsett om det gäller en examination, ett yrke eller på ett personligt plan

Fungerar INTE
Vissa personer verkar ta feedback som kritik. Då blir det väldigt svårt att ta till sig vad som sägs. Ingen gillar att bli kritiserad. Om man får feedback i stil med “Detta är inte korrekt” är den feedbacken inte samma sak som “Du är korkad”. Dock verkar denna tolkning förekomma. Ännu värre är när personen som blir examinerad tror sig veta mer om ämnet än personen som ger feedback. Inom medicin är detta vanligt. Personen som examineras har läst en studie som tycker på X men får feedback att Y är rätt resonemang. Det man inte får glömma är att personen som ger feedback har läst samma studie, samt ytterligare 100 studier på samma tema, plus har många års praktisk erfarenhet.

Fungerar
Ett omprov är inte ett nederlag. Även om det skulle kosta dig både pengar och tid att vänta på nästa tillfälle att examineras. Att omprov ska snarare ses som “Jag har inte den kunskap som krävs just nu”. Tänk om en läkare fick underkänt på sin examination men fick gå ut i arbetslivet ändå. Det skulle inte kännas så bra att gå till den läkaren. Då är det mycket bättre att läkaren får tid på sig att fylla de kunskapsluckor som behövs för att komma ut i arbetslivet med adekvat kunskap för att göra sitt jobb på ett säkert och bra sätt.
Att du fick underkänt på provet kanske räddade dig från att göra bort dig. Du kanske hade misstolkat vissa viktiga delar, glömt andra delar och missat att lära dig andra. Nu får du chansen att bygga rätt grund att stå på.

Lycka till på nästa examination!