Min väg till PT - Stina Pettersson
Min väg till PT - Stina Pettersson
Idag är gymmet mitt happy place. Jag andas ut, sänker axlarna och ler när jag kommer in på ett gym. Jag vet att jag kommer att gå därifrån med både lätta steg och en mental och fysisk styrka.
Så har det inte alltid varit. I bästa fall vantrivdes jag på skolidrotten och i de sämsta fallen hatade jag den. Jag kände mig klumpig, fel och självmedveten. Jag hade ingen kondition, ingen koordination, inget bollsinne och inget intresse för att röra på mig. Det var tråkigt, jobbigt och obekvämt. När jag började på universitetet blev det bättre, jag hittade spinning och yoga. Det höll i sig i nästan 10 år, jag var yogini och förstörde magen i Indien, men slutade för att det inte längre kändes rätt och inte var kul. Utan träning tog det inte många månader innan jag fick rulla ur sängen för att jag var så stel och hade så ont. Jag var 32.
Så jag skaffade en PT. En 20-årig kampsportare var kanske inte rätt matchning för mig, men jag gjorde vad han sa, flera gånger i veckan och fick ödem av överansträngning bara 1 gång. Jag skaffade nya personliga tränare i takt med att de slutade på mitt gym. Första gången jag gjorde marklyft var det på 15 kg. Från att ha suttit barfota i en yogashala och sagt ”aoumh” var jag i en källare utan fönster, tillsammans med gymtechno och män i för små linnen. Efter att ha tränat i ett halvår med personlig tränare började jag faktiskt se fram emot min träning - det var inte en plåga längre. Jag stod och väntade på att dörrarna skulle öppnas på lördagsmorgonen! Ökade vikterna i marklyft!Sökte upp gym på semestern! Drömde om att bli PT! Mina depressiva perioder försvann! Jag tränade på i flera år. Och så började jag läsa till personlig tränare med Intensive PT.
Man måste inte vara uppvuxen med idrott eller älskat att träna hela sitt liv för att läsa till PT. När jag startade utbildningen med Intensive PT gjorde jag det för min egen skull; för att lära mig mer och för att jag tycker det är så kul. Men under utbildningen började tankarna ändå komma på att jo, men kanske skulle jag kunna jobba med det här också. Kanske kan jag hjälpa andra att finna träningsglädjen och styrkan i kroppen och i huvudet? Kanske är det en fördel att jag inte är uppvuxen i en idrottshall? Kanske är det en fördel att jag faktiskt har hatat att röra på mig? Kanske är det en fördel att jag inte är yngst i klassen? För kanske kan jag vara en dörröppnare för alla de kvinnor och män som verkligen inte får till sin träning, och som kan bli bortskrämda av den där 20-åriga kampsportaren?
Att börja styrketräna med en personlig tränare den där novemberdagen 2014 är något av de bästa valen jag gjort i mitt liv. Nu pirrar det i mig vid tanken på att kunna vara en del av någon annans viktiga val. Därför satsar jag nu på online coaching med fokus på träning och mat och en långsiktigt hållbar livsstil, genom mitt koncept Stark by StinaP. För att fler ska bli starka, i kroppen och i huvudet.
Och PS. Jag har flera happy places, inte bara gymmet. Det finns mycket i livet!
Stina Pettersson
Instagram @starkbystinap
Funderar du också på att utbilda dig till att bli ?T Läs vår bloggpost “6 tips till dig som väljer en PT-Utbildning”