Min frisör sa.... Stämmer det?
Min frisör sa.... Stämmer det?
Min frisör sa… Eller, få se nu, det var inte min frisör utan hennes kollega som sa… Vad tror du om det?
Har du som tränare hört något liknande? Byt ut frisör mot kompis/kollega/granne/fotterapeut/labrador etc. Och sätt in
- Att äppelcidervinäger är ”jättebra” när man vill gå ner i vikt.
- Att kallduschar är ”superbra” för att öka fettförbränningen.
- Att man måste träna magen mycket om man vill få den plattare.
- Att om man dricker citronjuice varje morgon är det effektivt för fettförbränningen.
Vad tror du om det? Stämmer det?
Ibland ställs vi tränare inför mer eller mindre konstiga påståenden, osanningar eller frågor vi måste förhålla oss till. Jag måste erkänna att det inte är min starka sida att handskas med sådana situationer och instinktivt vill jag antingen svara ”Kom igen nu, skärp dig, för f-n. Det fattar du väl att….” Har lyckligtvis motstått den instinkten hittills – misstänker att det inte skulle tas emot så väl av motparten. Alternativt – vilket oftast är fallet – lyckas jag trassla in mig i en invecklad fysiologisk utsvävning, eventuellt med hänvisning till någon studie, vilket jag själv tycker är glasklart men slutar alltid med att klienten a) ser frågande ut b) visar tydliga gäsptendenser och c) blir mer förvirrad än innan. Och förmodligen blivit mer övertygad om att frisören faktiskt hade rätt. Och för att bryta av den något jobbiga situation som uppstått som en följd av min mindre pedagogiska förklaring signalerar jag att det är dags att köra igång med träningen igen.
Och så lägger vi det knäppa påståendet bakom oss. Intalar jag mig. (Det första klienten gör efter passet, direkt efter kallduschen, med strålen riktad mot magfettet, är att beställa ett storpack Mega fat burners.)
Hur ska vi då som PT:s handskas med (knäppa) frågor, påståenden eller rentav osanningar?
Tja. Uppenbarligen är jag inte rätt person att svara. Men baserat på egna erfarenheter är det troligen bäst att vara någorlunda rak utan att trampa någon på tårna och att hålla förklaringarna så enkla som möjligt för att undvika att förvirra klienten. Ett knep skulle kunna vara att föreställa sig att ett barn ställt samma fråga. Då hade det inte varit dumt eller konstigt utan charmigt och roligt och du hade förmodligen varken blivit irriterad eller hänvisat till “den där Pubmedsökningen jag gjorde häromveckan som visade…”. Utan du hade helt enkelt bemött frågan och motparten hade förhoppningsvis nöjt sig. Efter möjligtvis en eller ett par följdfrågor. “Men om man tar vinägern samtidigt som man äter något som innehåller fett. Minskar inte det fettupptaget?” “Nej”. “Ok. Men om jag tar det samtidigt som jag äter något med socker. Minskar inte det sockerupptaget (eller insulinutsöndringen för klienten som är lite mer hardcore)?”
“Nej, tyvärr. Nu kör vi”.
Du kanske har lite bra tips för hur man som PT kan bemöta konstiga frågor eller påståenden? Dela gärna med dig i IPT:s Facebook-grupp. I annat fall kan jag tipsa om denna underhållande artikel, Your Client Asks You a Crazy Question. How Do You Answer?
