Min väg till PT - Karl Gullö
Jag skäms nästan lite att skriva det. Men allt började med en cigarett. Men först måste vi hoppa tillbaka lite. Allt hänger ihop, jag lovar.
När jag var en kid så var jag alltid liten och tanig. Jag gick på några olika idrotter men slutade hyffsat fort. Jag minns när jag var med på KM i Jiu-Jutsu som 10 åring och älskade slag och sparkar men blev alltid krossad när någon bara satte sig på mig i ett grepp.
Flash forward till tonåren var det TV-spel, röka och vara en rebell som gällde. Allt i smyg för mina föräldrar såklart. Jag hade alltid självförtroende men jag tror inte jag var så stolt över mig själv. En dag när vi smyger ut sent på balkongen för att röka kommer min mamma på oss och blir rasande. Hon skjutsar hem min kompis och som en holländsk, liberal mamma säger hon:
“jag kan inte bestämma vad du ska göra men om du ska röka ska du fan träna också”.
Vi går till World Class som låg nära där vi bodde och jag skulle bli medlem. Problemet var bara att jag var under 15 och då fick jag inte träna på gymmet utan att ha en PT. Försäljning eller inte I dont know men således träffade jag Andreas Hurtig som blev min PT i flera år.
Jag har aldrig haft några syskon men helt plötsligt hade jag någon som jag såg upp till. En stark, smart kille som inspirerade mig till att vilja göra mer. Vi pratade om filmer, brudar och allt möjligt. Han stöttade hur jag skulle försöka tjäna pengar till att köpa en dodge viper (fortfarande inte klarat) och behandlade mig alltid som en vuxen. Jag fick någon att se upp till som jag ville imponera på.
Med tiden blev jag istället för den klena killen den starka killen. Jag blev gymråttan. Missta mig inte jag var fortfarande ute och festade och var en tonåring men jag släpade mig också iväg till gymmet för att det gav mig självförtroende. Jag drack proteindrinkar på 1000kcal blandade med olivolja för att börja hå upp i vikt. Jag bänkade 100kg och jag hjälpte andra. Gymmet blev en plats för mig där jag började känna mig hemma. Jag påbörjade den resan innan mina vänner och låg alltid några steg före.
Gymmet blev min hemmaplan.
Jag kan inte beskriva hur mycket det gjorde för mitt självförtroende vid den åldern. Jag var alltid entreprenöriell och försökte hitta på olika saker. Vid ett tillfälle köpte jag in det jag trodde var Ipods från Kina (vilket tydligen var kopior, vem kunde gissat) på Andreas förslag. Jag sålde två sen fick jag så dåligt samvete för att de inte fungerade att jag gav bort resten. Men det entreprenöriella - det fanns alltid där.
Efter att jag hade gått ut gymnasiet kom Andreas till mig en dag och sa att han skulle öppna ett eget gym, Crossfit Södermalm och undrade om jag ville arbeta där som PT. Jag hoppade på direkt och åkte till London för att göra en intensivutbildning. När jag kom tillbaka började jag jobba på Crossfit Södermalm och min PT blev min mentor som lärde mig allt han kunde. Jag kunde ställa alla tänkbara frågor till honom och fick alltid bra svar. Jag fortsatte läsa Crossfit Level 1, Level 2, Mobility, Idrottsmassage, nutrition och massor mer av utbildningar redan första året.
Efter att jag arbetat som PT ett tag blev jag PT-ansvarig. Sedan delägare. Sedan föreläsare åt IntensivePT. Sedan utbildningsansvarig.
Resan har inte varit linjär och jag har inte alltid vetat jag ville arbeta med. Jag har läst en kandidat i nationalekonomi och en master i entreprenörskap. Tillsammans med Andreas och några andra tog vi fram en fond för kryptovalutor som drog in 10 miljoner kroner på några dagar (som vi sedan var tvungna att stänga ner). Jag har varit delägare i olika gym. Jag har jobbat som lärare och IT-ansvarig. Jag har varit med i en start up för online modersmålsundervisning. Jag har sålt kläder i en klädbutik. Jag var telefonförsäljare ett tag.
Jäklar vad mycket olika saker jag gjorde. Men en sak var alltid kvar och det var att arbeta med träning. Jag har i stort sett alltid haft PT-kunder vid sidan av och älskat det. Ibland har jag haft mer och ibland mindre. Ibland har jag själv tagit min träning seriöst och ibland har den varit sekundär till att försöka “act my age” och prioritera festerna som var när jag studerade. Det har varit en stor blandning.
Det jag vet är att utan att ha träffat Andreas hade jag varit en helt annan person. Så min resa till en PT handlar mer om hur vi kan inspirera människor till att leva sina liv till fullo. Vi gör mer än att bara pumpa biceps curls. Vi lyssnar och vi förändrar. Vi motiverar. Vi skapar glädje hos folk. Vi gör så mycket mer än att bara träna människor.
Mitt stora mål är att någon dag ha en kund som mig. En kid som är lite osäker och bara behöver en skön person att hänga med ibland och se upp till. Min syn på träning är i stort sett att den ska vara rolig. Allt annat är sekundärt. Jag vill inspirera folk till att må bättre om sig själva och och inte ta allting för jäkla seriöst.
Tänka sig vad som hade hänt om jag inte tog den cigaretten.
