Fan vad jag är väl förberedd
Vara förberedd som PT
Jag har arbetat länge som PT och gillar det fortfarande lika mycket. Även om jag ska erkänna att motivationen emellanåt sviktar. Då får man påminna sig om varför man gör detta, vad som är viktigt och vad som håller en kvar.
Som att vara väl förberedd och göra ett bra jobb till exempel.
10 minuter kvar. Kanske borde ägna några minuter till att gå igenom det kommande PT-passet. Hinner du tänka innan kaffesuget blir för stort och du tar dig bort till kaffemaskinen. Och av ren händelse råkar passera den där snygga tjejen, som du inte kan låta bli att slänga iväg ett ”dags för lite träning (ser jag)” till.
No kidding, tänker hon tyst men smajlar med ändå bara för att. Och du tar det som en inbjudan att fortsätta konversationen, trots att det var menat som något annat. Minuterna tickar snabbt ned (även om tiden går olidligt långsamt för andra. Som den där tjejen till exempel).
Kaffet är urdrucket och om ett par minuter borde din klient komma inrusandes. I sista - eller första, beroende på hur petig man är med definitionen - minuten som vanligt. Du frågar dig själv: Kanske borde jag kolla lite på PT-protokollet ändå? Gå igenom klientens profil. Inklusive bakgrund och mål. Hälsodeklarationen. Föregående pass. Gav jag klienten någon hemläxa eller hur var det? Och just det, det var ju en övning som framkallade lite axelsmärta. Vilken var det nu igen?
Ah. Struntsamma. Det är för jobbigt att kolla. Jag improviserar istället.
Som vanligt.
Det har ju funkat förut.
Pling. ”Blir fem minuter sen. Sorry.”
Skönt. ”Ingen fara. Take your time.”
Hm. Man kanske skulle gå in och börja förbereda passet. Hitta en bra yta och plocka fram lite utrustning.
Eller inte.
Du sträcker dig efter plattan med träningsjournalen. Bortom den står den tomma kaffekoppen. Den behöver påfyllning. Fem extraminuter = tid för ytterligare en kaffe = extra energi inför passet.
Intalar du dig. Och vänder dig mot stolen där den snygga tjejen satt. Den gapar tom.
I en parallell värld:
10 minuter kvar. Kanske borde ägna några minuter till att gå igenom det kommande PT-passet. Hinner du tänka innan kaffesuget blir för stort och du tar dig bort till kaffemaskinen. Och av ren händelse råkar passera den där snygga tjejen, som du hälsar på lite kort men vänligt, på samma sätt som du bemöter alla på gymmet.
Trevlig PT, tänker hon innan hon besvarar hälsningen. Med ett lätt leende.
Minuterna tickar snabbt ned och nu gäller det att utnyttja tiden väl. Du tar kaffekoppen och sätter dig i en hörna för dig själv. Med plattan och träningsjournalen framför dig. Om ett par minuter borde din klient komma inrusandes. I sista - eller första, beroende på hur petig man är med definitionen - minuten som vanligt. Du frågar dig själv: Har jag gjort allt jag kan för att vara så väl förberedd som möjligt?
Du checkar av, tyst för dig själv, klientens profil inklusive bakgrund och mål. Snabb titt på hälsodeklarationen. Föregående pass. Hemläxan du gav förra veckan ska följas upp. Och just det, det var ju en övning som framkallade smärta i ena axeln förra veckan.
Det måste jag titta på i journalen och följa upp (så jobbigt är det ju inte att läsa journalen). Man vill ju vara väl förberedd.
Som alltid.
Det har ju funkat förut.
Pling. ”Blir fem minuter sen. Sorry.”
Skönt att jag inte bokat in en annan klient direkt efter utan först 18.15 - vi har lite marginal.
”Hej Klient XX! Jag förstår. Ingen fara. Stressa inte. Vi hinner köra hela passet ändå. Mvh.”
Lika bra att utnyttja den extra tiden till någonting bra.
Från träningsjournalen, i anteckningsrutan: “Latsdrag med pronerat grepp framkallade smärta ventralt proximalt på humerus (sinister), motsvarande VAS 4. Med supinerat grepp minskade smärtan till en tvåa (knappt). Följ upp!”
Hm. Man kanske skulle gå in och börja förbereda passet. Hitta en lämplig yta och plocka fram lite utrustning.
Du sträcker dig efter plattan med träningsjournalen. Bortom den står den tomma kaffekoppen. Den behöver ställas bort. Fem extraminuter = tid för ytterligare förberedelser. Raskt beger du dig in i gymmet och letar upp ett ledigt power rack. Med dig har du PT-bagen, den ständiga följeslagaren, som du placerar på lämplig plats och sedan tar du upp ett par gummiband som ska användas i uppvärmningen och ett par halvkilosplattor som kan vara bra att ha framme. Du noterar att akutväskan ligger på sin plats i bagen.
Med träningsytan paxad rör du dig tillbaka ut mot receptionen och går snabbt igenom i huvudet de viktigaste punkterna inför passet. Tar ett par djupa andetag och tänker på något som gör dig avslappnad (frågan är om jag ska gå all-in på choklad eller om jag ska mixa upp det med Ferraribilar också? Och i såna fall, röda eller svarta? Haha den var bra. Röda så klart, svarta är ju vuxengodis, tänker du, apropå nästa ätardag om tre veckor), fyrar av ett leende och hälsar på en passerande medlem. In genom entrén kommer ett bekant ansikte. Och stressad som vanligt. Innan du hälsar hinner du tänka: Fan vad jag är väl förberedd.
MER LÄSNING:
Få fler kunder utan att göra reklam