För er som har läst och följt mig ett tag vet ni om att jag har inte har haft PT kunder på några år. Efter 5 års PT:ande där jag i olika perioder läste en kandidat, drev ett gym och var PT-ansvarig tröttnade jag helt enkelt på att höra klienternas ursäkter. Då visste jag att det var dags att ta en break. För några veckor sedan träffade jag ett klientfall som jag bara kände “detta måste jag ta på mig” och nu är jag fast igen.

Och jag älskar det.

Här kommer lite saker som jag visste men hade glömt när jag kom tillbaka:

• En timme går väldigt fort

Då denna klient hade lite olika besvär som gör att det är svårt att planera PT-pass var min lösning att göra flera olika planer utifrån hur deras status var den dagen. Oftast hinner jag med typ 50% av det jag vill försöka få in i en timme. Jag hade helt glömt bort hur fort tiden går när man har en klient. Wow. Omställning deluxe.

• Skriv ner allt du gör. Direkt.

Jag trodde med en klient att jag skulle enkelt hålla alla deras siffror i huvudet. Allt ifrån vår linjära progressionsprogram till deras PBn, mätningar och periodisering. Det kunde jag inte. Allt måste skrivas ner. Detta kanske säger sig själv men det tar lite tid att skriva en bra träningsdagbok. Det är värt tiden.

• Låt aldrig klienten gå därifrån utan nästa tid inbokad

Det är alltid stökigare att boka in en tid över mail eller liknande. Även om man har ett onlinebokning system är det för enkelt för klienten att dra sig. Se till att alltid ha inbokade träningstider. Punkt.

• Det både tar och ger energi

Mina tre favoritsaker i världen just nu är att: prata med våra elever eller tidigare elever och höra deras historia. Träna min PT-Kund. Gå på långpromenader med mina hundar och min fästmö. Nu ska vi väl dock fokusera på PT-kunden men jag vågade inte låta någon känna sig utlämnad.

Min poäng är att det ger så mycket energi att hjälpa en annan person. Man blir glad när de tränar och får progressioner i sin träning. När de klarar saker de inte trodde att de kunde. Samtidigt tar det energi att hela tiden vara uppmärksam och vara på sitt bästa humör. Var försiktig att du inte ger mer än du får. Den balansen kan bränna ut dig efter ett tag. Nu försöker jag inte nödvändigtvis hålla tillbaka men jag är definitivt mer medveten om min egna energibalans.

Jag skriver denna bloggpost dels för att jag tycker att det var intressant att reflektera tillbaka över en sådan lång tid vad som har förändrats när jag arbetar som PT. En annan orsak är för att jag vill göra det tydligt för framtida eller nuvarande elever att även en gammal räv kan göra misstag och att planeringen inte alltid blir rätt. Det är helt okej. Reflektera och fundera kring vad du kan göra bättra till nästa gång. Tillslut blir du en veteran i att hjälpa människor.