Framfotalöpning om bakfoten

Framfotalöpning

Många har säkert hört talas om att man när man springer ska man landa på framfoten och inte på hälen, och flera har säkert också försökt med blandade resultat.

Det finns en poäng i påståendet, men jag skulle vilja påstå att det handlar inte alls om vilken del av foten som du sätter ner först, utan om var du sätter ner den. Jag ska förklara lite närmare.

De allra flesta motionärer som springer sätter ner foten 10-30 cm framför kroppen i sitt löpsteg. Det beror på att vi gör så när vi går, och löpningen blir hos de allra flesta en variant av snabb gång, dvs vi använder samma rörelsemönster när vi går som när vi springer.

Av naturen har vi som människor två gångarter: löpning och gång (precis som hästar har tre:  galopp, trav och skritt). Tittar man på barn så har de helt olika rörelsemönster när det går eller när de springer, men hos de allra flesta så övergår de flesta i vuxen ålder till att enbart ha ett rörelsemönster – gång – som kan utföras olika snabbt.

Om vi tar en ögonblicksbild av ett löpsteg hos en vanlig motionär i just det ögonblick när personen sätter ner foten ser vi att foten sätts ner ganska långt framför personens tyngdpunkt. Om vi istället tänker oss att benet var en pinne (skidstav) som vi sätter ner på samma plats i förhållande till vår kropp, så inser vi snabbt att i den positionen blir det väldigt svårt att använda pinnen för att generera en kraft framåt. På samma sätt är det väldigt svårt att generera en kraft framåt med foten placerad i marken framför kroppen.

De flesta motionärer och ej skolade löpare sätter ner foten långt framför sin tyngdpunkt och får därmed en bromsande effekt i varje löpsteg.

Den enda kraft som genereras i denna position är en kraft bakåt som alltså bromsar vår framfart. Ytterst ineffektivt för den som vill springa längre och snabbare.

Det är först när kroppen passerat foten som vi kan börja skjuta ifrån och använda benet för att generera en kraft framåt (och den bromsande effekten försvinner).

Om vi istället sätter ner foten rakt under oss i löpsteget tar vi helt enkelt bort den bromsande delen av löpsteget och kan istället ha i princip 100% av markkontaktstiden till att skapa en kraft i löpriktningen.

Detta blir också väldigt tydligt när vi springer uppför en brant backe. Där kortar man automatiskt ner löpsteget och sätter ner foten mer rakt under oss, helt enkelt därför om vi sträcker ut foten långt framför oss blir den bromsande effekten så stor att det tar totalstopp.

Fokusera på att sätta ner foten så nära rakt under din tyngdpunkt (grön linje) som möjligt. Ju längre framför din tyngdpunkt du har din isättningspunkt, ju mer kommer du bromsa dig själv i varje steg. Notera att foten i bilden här fortfarande inte är helt nere i marken, utan när tyngden verkligen läggs på foten kommer grön och röd linje nästan sammanfalla.

Men vad har då det här med framfoten och hälen att göra?

Jo, det är nämligen nästan omöjligt att på ett naturligt sätt sätta ner foten framför kroppen med framfoten först, det blir automatiskt hälen först, medan det på samma sätt är otroligt svårt och onaturligt att sätta ner hälen först rakt under oss.

Att vi även får en klar fördel av den stretch – shorteningseffekt (gummibandseffekten) som uppstår när vi sätter ner framfoten först och tänjer ut vaden för att sedan sprätta iväg igen sparar jag till ett senare inlägg.

ERBJUDANDE TILL ALLA IPT-TRÄNARE

Vill du veta hur du springer, eller har du en klient som du tror skulle behöva bli hjälpt att få ett bättre löpsteg?

Jag och mitt företag Natural Fit erbjuder i höst alla IPT-tränare 20% rabatt på en löpstegsanalys online. Vill du göra den på dig själv så sparar du helt enkelt lite pengar, medan om du säljer tjänsten åt en klient så fakturera jag dig och du tar ut mellanskillnaden som en provision.

Läs mer om tjänsten på http://www.naturalfit.se/lopstegsanalys-online/ och ange koden IPT när du beställer så drar jag av rabatten. Är det åt en klients vägnar så skriv även det i meddelandefältet när du bokar.