FRISK

FRISK Licens

Jag började jobba som personlig tränare 1999. Långt innan PT var ett fenomen som fanns på varje gym. På den tiden var en PT mer en instruktör i gymmet. Mycket av tiden spenderades på att lära medlemmar ställa in och använda olika typer av maskiner, lägga upp träningsupplägg samt svara på massvis av frågor varje dag. Mycket har hänt sen dess. Mycket kommer hända kommande åren.

Eterfrågan på PT ökade. Kompetenskravet på PT ökade. Helt plötsligt var det inte vara ställa in maskiner och visa korrekt utförande i bänkpress som var arbetsbeskrivningen. En PT förväntades ha koll på epikondyliter, pulszoner, mikronutrienter och allt annat som på något sätt hade en anknytning till träning, kost eller hälsa. Det blev tydligt att det saknades ett oberoende, centraliserat organ för branschen. Två av de organisationer som tidigt jobbade för att standardisera kursplaner och kompetenskrav för personliga tränare och andra aktörer i träningsvärlden var NCFS (National Council on Strength and Fitness) i USA och EHFA (nu EuropeActive) i Europa. Dessa gör ett mycket bra jobb även om marknaden är svårt att hålla koll på.

De senaste 20 åren har jag sett många nationella försök till standardisering inom yrket. Både i Sverige och utomlands. Minst var femte år ser jag en ny aktör komma in på marknaden och säga: “Detta ska bli en ny standard för personlig träning”. Ingen av dessa finns kvar längre. Anledningen till detta verkar vara kritisk massa. Det krävs stor genomslagskraft hos personliga tränare, PT-utbildningar och gym för att detta ska få fäste. En personlig tränare som är inskriven i EREPS undrar självklart varför det skulle vara nödvändigt med ett Svenskt register som bara täcker Sverige om de är med i EREPS som täcker hela Europa. En PT-Utbildning som är ackrediterad av EuropeActive tänker ofta varför det skulle vara nödvändigt att betala pengar för ytterligare en ackreditering, som enbart gäller i Sverige, när man redan har en ackreditering som gäller hela Europa. Ett gym som har en efterfrågan på personliga tränare vill ha en kompetent, utbildad PT som har ett diplom från en etablerad utbildning. Om gymmet sätter som policy att bara anställa PTs som är ackrediterade av en mindre Svenska organisation blir det väldigt lätt ett väldigt smalt urval av tränare. Istället för att ha 10 att välja på kanske man bara har 1. Så det finns en stor uppförsbacke för nationella organisationer som önskar ackreditera.
Ett annat problem är att hitta kompetens till styrelsen. Det råden ingen brist på kompetens men att hitta personer där ingen intressekonflikt uppstår är svårt. Vi vill inte att en person från SEB sitter som VD på riksbanken. Vi vill inte att en person från Swedish Match är styrelseordförande i Barncancerfonden. Det får inte finnas något incitament att styra ett beslut åt ett visst håll.

Så varför dyker dessa nationella organisationer upp? Gissningsvis finns det ett orosmoment gällande kunskapsnivå på personliga tränare och brist på kursinnehåll hos PT-Utbildningar. Jag har varit personlig tränare, jag har startat och drivit gym och jag har drivit PT-utbildning. Enligt mig är orosmomentet ett marginellt problem. Visst finns det många riktigt dåliga PTs där ute. Just som det finns personer med dålig kompetens i alla yrken och branscher. Detta har dock, enligt mig, inget med utbildningen att göra. De som är “dåliga” personliga tränare är det som är lata, oengagerade samt har en övertro på sin egen kompetens och tar sig an klienter de inte borde. De slutar utbilda sig och läsa om sitt yrke samma dag som de får sin licens och de är personliga tränare av fel anledning. Detta är som sagt inget unikt för PT-branschen och inget som är upp till en utbildning att lösa. Detta problem är på en personlig nivå och har bara med personens inställning att göra. Anledningen till att jag ändå ser detta som ett marginellt problem är att jag har sett att dessa “dåliga” PTs sällan blir långvariga. De gillar inte sitt jobb och klienterna gillar inte dem. Så inom ett år finns det inga PT-kunder kvar och personen tingas sluta.
Detsamma gäller PT-Utbildningar. De utbildningar som drivs för att ägare vill tjäna pengar går ofta under inom 2-3 år. Detta är exakt vad som har hänt i Sverige senaste 10 åren. Många utbildningar har startats men det är bara några få som funnits mer än 5 år. De “dåliga” utbildningarna får dåligt rykte och elever slutar anmäla sig. De utbildningar som drivs i syfte att tjäna pengar inser att det kostar mycket att driva en seriös utbildning och lägger ner efter några år.

Hur ser då framtiden ut?
Många delar av träningsvärlden känns som de fastnat i 90-talet. Jag tror vi kommer se mer och mer till företag som ligger i framkant i branscher som ligger i framkant. Se på Klarna t.ex. När du söker jobb där är ditt CV ganska ointressant. En relevant utbildning är självklart bra men det är på kompetenstesterna det avgörs om du kommer få jobb eller inte. Vad du kan i praktiken är viktigare än något annat och att du passar in i teamet är ett måste.
Jag tror PT-världen snart kommit ikapp. Istället för att se hur många timmar anatomi du läst testas du på hur mycket anatomi du kan. Att mäta kompetens i timmar studie är stenåldern.
Ett teoretiskt prov, ett praktiskt prov och en intervju kommer vara standard för att få anställning. Visst kommer det krävas en tidsinvestering av gymmet som anställer men det minimerar risken för felanställningar.

FRISK är namnet på detta blogginlägg. Efter denna introduktion ska vi nämna lite om den satsning som Almega - Friskvårdsföretagen gör med sin ambition att standardisera PT-branschen. Detta är en av de större satsningar jag sett senaste 20 åren och de ska bli intressant att se om de får fotfäste. Några av deras krav hade jag personligen formulerat på ett annat sätt. Att sätta krav på tid är ett väldigt enkelt sätt att kravställa men säger inget om kvalité. Detsamma gäller lärare istället för att se till ett CV eller antal föreläsningstimmar skulle man behöva se till en hel del mjuka värden som pedagogik och presentation. Gissningsvis är inte detta en del av policyn för att det är dyrt och tidskrävande men om man ska göra en standard för en hel bransch kommer det bli både väldigt dyrt och väldigt tidskrävande. Annars kan man lika gärna skippa det.

IntensivePT kommer avvakta med att ansöka om ackreditering. Det finns två anledningar till detta. Det första är att vi vill se om konceptet överlever eller inte. Det andra är att det skulle vara en ganska stor omställning för oss. Vår utbildning bygger på stort eget ansvar hos elever för att minimera den tid som kostar pengar för dem. Vårt koncept är en komprimerad intensivutbildning för ett pris som de flesta har råd med. För oss att ansöka om en ackreditering skulle innebära antingen att vi tappar vad som är vår USP och vi behöver ta mer betalt av elever eller att vi söker ackreditering för våra elever som gått grundutbildningen samt våra påbyggnadsutbildningar.
SATS har gått över till att endast anställa elever med FRISK vilket såklart är tråkigt. Dock tror och hoppas vi att de kommer ta tillbaka sin policy om praktiska prov.
Visar det sig att FRISK blir den nya standarden i Sverige kommer IntensivePT självklart ansöka.