Det gläder mig alltid lika mycket när elever söker att fördjupa sina teoretiska kunskaper och grotta ner sig i intressanta ämnen som träningslära! 

Overreaching och overtraining är två problematiska koncept och företeelser som det divideras fram och tillbaka om vad som är vad och hur man skiljer dessa åt.

Chris Beardsley skrev nyligen att "Overreaching is the correct, scientific term for what most of the fitness industry refers to as "overtraining", which is a reduction in workout performance despite continued efforts to the contrary (scientists reserve the term "overtraining" for a medical diagnosis that has been provided after extensive investigation)." och det här är ganska spot on. 

Berdsley förklarar overreaching som en fysiologisk företeelse som uppstår efter en period där systematisk stress från träningen och vardagen överstiger individens kapacitet till återhämtning och involverar ansamlingen av en stor mängd utmattning och förlust av muskelmassa. Men som är lätt att återhämta sig från efter en deload eller efter att man backar undan i sin träning för att tillåta kroppen att återhämta sig. 

Overtraining blir i det fallet en medicinsk term för ett form av stress syndrom med mer påtagliga kvarstående fysiologiska negativa effekter som inte ger med sig vid avbelastning. Det går att jämföra med utmattnings syndrom eller utbrändhet. Att bli övertränad är relativt svårt och kräver en lång period där fysiologisk och psykologisk stress från träning och vardag överstiger vår förmåga att återhämta oss. 

Vill du själv sätta dig in i ämnet utöver ovanstående förklaring rekommenderar jag att du gör en PubMed-sökning: en sökning på Overreaching utan tillägg ger ett resultat på 66 artiklar; en sökning på Overtraining ger 207 artiklar. Tillräckligt för att ge dig kött på benen.