Hur vanligt är det med doping i träningsvärlden?

Doping

Korta svaret: Vanligare än du tror

Långa svaret:
Vi kanske ska börja med att definiera doping. Alla preparat och alla substanser som är förbjudna inom sport för att de ger en fördel till personen som brukar det. Så vad är då doping? Koffein som ger en ökad prestation? Japp, i för hög dos i vissa idrotter är det dopingklassat. Även inhalatorer för astman och andra till synes oskyldiga preparat är dopingklassat under diverse omständigheter. Vi går vidare mot mer uppenbara dopingpreparat har vi t.ex. testosteron, tillväxthormon, EPO samt en rad olika fettförbrännare/prestationshöjare som efedrin. Vi kommer inte gå in djupare på vilka olika klasser det finns eller till vilka grupper olika preparat tillhör utan mer se på den moraliska aspekten av denna form av “fusk”.

Att människor dopar sig är inget nytt. Detta har pågått sen vi insåg att det var möjligt. Men var är det egentligen som driver människor till att dopa sig. Under mina år i branschen har jag pratat med många människor som är helt öppna med att de tar förbjudna preparat. Det är några anledningar som är ofta återkommande:
1. Kosmetisk anledning
Personen vill få mer muskelmassa eller mindre fettprocent.
2. Ökad prestation
Personen vill lyfta mer vikt på tävling eller springa snabbare.
3. Monetär anledning
Elitidrottare som tjänar pengar på sin sport. Det går inte att ge bort de där extra % prestation till sin motståndare.
4. Nyfikenhet
Några få personer har inga planer på att tävla men ser inget farligt i att testa doping.

Vad de personer jag pratat med har gemensamt är att de ser det som helt ok att de dopar sig. De har bara olika sätt att komma fram till den slutsatsen. “Alla gör det så alla tävlar på samma villkor”, “Jag skadar ingen annan när jag gör det”, “Jag ska ändå inte tävla utan gör det för egen del” Så, har de rätt? Är det inte fusk längre?

Dopar sig alla?
Det hade varit intressant att se riktiga siffror på hur många av supervärldseliten in prestationssporter som tar någon form av doping under ett träningsår. Min gissning är att det är väldigt många. Prestationen förbättras och återhämtningen går snabbare. Det finns helt enkelt inte så mycket utrymme för att inte dopas sig om man tävlar mot personer som gör det.

Åker man inte fast om man dopar sig?
Det kan man absolut göra. Dock finns det en anledning till att det är så ovanligt att idrottare åker fast. Det finns en mängd artiklar som: “A drug test is an IQ test. Only f**king idiots fail”. Även om många av dessa texter är väldigt överdrivna och generaliserande finns det ändå lite sanning i dem. Det finns många sätt för atleter att gömma att de dopar sig. De kan dopa sig med något som inte testas. Det finns även olika sätt att testa på. Vissa riktigt bra och vissa mindre bra. Ett exempel på mindre bra är när atleten får veta lång tid innan att det ska testas. Som tur är funkar det oftast inte så längre.

Hur ser framtiden ut?
Som inom all medicin så kommer det alltid ut nya preparat. Samtidigt som möjligheterna att hitta mer eller mindre skräddarsydd doping för den idrott som utövas blir vi även bättre på att sätta antidoping policy, testa bredare och testa billigare. Jag tror det kommer bli svårare att dopa sig i framtiden. Det finns även ett förlegat sätt för idrotter att resonera runt idrott. Ett sätt som jag tror kommer försvinna. Förr pratade många om att det var “dåligt” för idrotten om det kom ut att folk dopade sig. Senaste åren har jag nästan upplevt motsatsen.

Hur mycket effekt får man?
Visst får du massa effekt. Men du måste ändå träna hårt. Vem som helst kan inte dopa sig i stora mängder året om och sen se ut som Ronnie Coleman. Oavsett hur mycket doping du tar kommer du inte bli lika stark som Thor Björnsson. Bilden av att en person är stark, stor eller snabb bara för att personen dopar sig stämmer inte. Doping ger mycket effekt men träningen är fortfarande viktigast och genetik spelar roll.

Hur mycket bieffekter får man?
Många av preparaten är medicin. Testosteron t.ex. helt fantastiskt för oss män. Som med mycket annat kommer problemen in när det rör sig om missbruk. Bieffekterna är för det mesta kända om vi pratar om testo. Akne, stretchmarks, leverskador och psykologiska effekter för att nämna några. När man sedan pratar med brukare är det sällan de upplever några större bieffekter. Kommer man upp på höga nivåer av doping är det inte bara bieffekter vi pratar om utan i en del fall även dödsfall.

Ser man om någon dopar sig?
Alla kan nog inte bedöma detta. Men har man 10-20 år i träningsvärlden har man följt nog många tusen människor i gymmet för att väldigt enkelt se om någon dopar sig. Jag tror mig kunna avgöra detta med 99% säkerhet om jag ser en persons utveckling under ett år. I många fall är det väldigt uppenbart. Det är inte vanligt att gå från 200kg marklyft till 300kg marklyft på 6 månader. Det är inte vanligt att gå upp 10 kg muskler på 6 månader om du redan vägde 90 kg med en fett% på 8. Det är nog ganska många fall där du personligen funderat på “Undrar om den personen dopar sig” som svaret är ja.

Vad är min åsikt?
Det är svårt att inte se doping som fusk. Det är också skrämmande att människor självmedicinerar sig med receptbelagda läkemedel. Att räkna på doser, att inte kolla upp blodvärden eller levervärden. Jag har varit i den här världen nog länge för att veta att det inte finns något som någon kan säga för att förebygga doping. De som vill dopa sig kommer alltid dopa sig. Oavsett om det är olagligt, fusk eller hälsoskadligt. Så fenomenet kommer finnas kvar. Dock är min avslutande tanke också vad jag genom åren har haft svårast för: Om du dopar dig, var ärlig med det!