Allt förändrades för ganska exakt 30 år sedan, faktum är att det är nästan på dagen. Jag hade precis börjat högstadiet och fått skolans minst sagt karismatiska idrottslärare som klassföreståndare. Tidigare hade jag med tämligen dålig framgång spelat en del fotboll i det lokala ungdomslaget men den främsta meriten sträckte väl sig till att jag hade dåvarande förbundskaptenen Olle Nordins bror som tränare…  Men det fanns en annan plan som jag trivdes bättre på. Jag tillhörde alltid de snabbaste på ”terrängrundan” på skolidrotten.

Min idrottslärare såg väl en viss talang och övertalade mig att följa med på en resa som han tillsammans med Skol-IF skulle arrangera till Göteborgsvarvet till våren. Under ledning av idrottsläraren tränade vi som anmält oss en del tillsammans och jag gick även med i den lokala löparklubben. Debuten på halvmaratondistansen blev en kick, även om det tog mig drygt två timmar att springa de 2,1 milen. En ny ”skolresa” kommande år innebar en ny anmälan och bollen var i rullning. Ung och naiv resonerade jag väl ”det här kan jag”… och tränade troligen inte mer än fyra, fem gånger innan det var dags att ställa sig på startlinjen i Göteborg ännu en gång… att jag fortsatte med löpningen efter det loppet är ett under. Det var en lång, plågsam och minst sagt avskräckande upplevelse. Men skam den som ger sig, och jag fullföljde ännu en gång varvet, den här gången på 2 timmar och 18 minuter. Efter det insåg jag att det krävs mer än talang och lite erfarenhet för att lyckas… man måste träna också – en ny upplevelse för en ung och naiv 16-åring…

Därefter följde några år av sporadisk löpträning men jag återkom alltid till Göteborgsvarvet. Tiden på varvet sjönk till 1.50, 1.45 osv. Mitt löpintresse engagerade hela familjen och snart sprang både min pappa och mamma också i löparklubben som till stor del skulle bli vårt familjeprojekt.

Som 18-åring genomförde jag och pappa tillsammans En Svensk Klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet under ett kalenderår) som motionärer vilket är en av höjdpunkterna i min idrottsliga karriär. Inte för att våra resultat var mycket att skriva hem om, men att få genomföra dessa utmaningar tillsammans med sin pappa var stort och något som jag så här i efterhand värderar väldigt högt. Speciellt efter att pappa gick bort alldeles för tidigt (62 år) för fyra år sedan.

Efter ”klassikern” började jag träna löpning allt mer seriöst. Jag bodde granne med en av Sveriges då bästa terränglöpare och sparringen på träningarna var det aldrig något fel på. Men det blev inte bara löpning, jag sprang orientering på hög nivå, tiderna i Göteborg blev allt lägre och som bäst har jag gjort två halvmaror under 1.24 vilket innebär en tid per km på under 4 minuter.

Men löpning och orientering räckte inte för att stilla min hunger på att ta ut mig. Jag var sugen på allt som var jobbigt och det har blivit totalt 8 Vasalopp, flera hundra motionslopp på cykel, simning, skidor och självklart i löparskor samt en Järnman (som triathlontävlingen i Kalmar hette innan det stora multinationella bolaget Ironman tog över och gjorde big business av tävlingen, men distansen var densamma).

Suget efter att optimera
För att förbättra mina egna prestationer har jag alltid varit intresserad av att lära mig mer om min kropp och hur den kan utvecklas på bästa sätt. Jag läste böcker och när internet började växa och gjorde kunskap tillgänglig hemma i lägenheten (ja, jag är så gammal att internet inte var något som fanns i hemmen eller ens på skolan) öppnades en helt ny värd av kunskap och träningstips. Sedan dess har jag läst åtskilliga studier om hur man optimerar sin träning för att nå bästa möjliga resultat utan att skada sig och fortfarande ha tid att jobba också. Kunskaperna delade jag självklart med mig till mina träningsvänner och plötsligt var jag även tränare.

På olika vägar landade min yrkeskarriär på ett tidningsförlag och plötsligt hade vi startat upp två månadsmagasin om cykling, Svenska Cycling Plus, som framförallt handlade om landsvägscykling, medan Allt om MTB fokuserade på terrängcykling. Jag satt som chefredaktör och skrev, översatte och korrekturläste allt material som publicerades under fem års tid. Under samma tid växte tidningarna sig till Sveriges största inom ämnet. Utöver de hundratals artiklar om träning som vi publicerade läste jag minst lika många som av olika anledningar aldrig publicerades. Under den här perioden brukar jag skämtsamt säga att jag blev Sveriges bästa teoretiska cyklist – jag kunde allt om träning och teknik, men var tämligen medioker som cyklist.

Jobbet med tidningarna var både lärorika och roliga, men det blev mer och mer påfrestande och efter en pressresa i mars 2016 rasade allt och jag gick mer eller mindre in i väggen. En lång period av sjukskrivning och total likgiltighet till det mesta följde. Den enda glädje som jag hittade i livet var att träna, det blev rätt många mil i veckan under den här perioden…

Framåt sommaren började jag känna att jag måste försöka bestämma mig för vad jag skulle göra i framtiden. Jobbet på tidningen hade jag förlorat eftersom jag varit inhyrd som konsult, och jag skulle aldrig fixat att gå tillbaka dit ändå. Jag började fundera i banor på att starta ett gym och till slut hade jag anmält mig till IPT. En sensommar och höst senare hade jag klarat provet och hade utöver alla mina tidigare konditionsträningskunskaper också fått lära mig lite mer om styrketräning, kost, anatomi, rörelsedynamik och så vidare. Diplomet ledde till en anställning på Actic här i Växjö, en anställning som jag enbart såg som en förlängning av min utbildning. Nu skulle jag lära mig att omsätta mina kunskaper till praktik och framförallt pengar. Jag köpte några PT-timmar av gymmets bästa PT (som också tävlar i Men’s Physique) med målet ”lär mig allt du kan om styrketräning” vilket gav mig otroligt mycket nya kunskaper. Jag hade som mål att vara kvar där i ett år för att därefter förverkliga min dröm om att starta en egen PT-studio. Jag stod ut i 10 månader och när sedan en perfekt lokal dök upp kastade jag loss och öppnade den 1 november 2017 PT-Studion Natural Fit. Där hjälper jag allt ifrån pensionärer som vill börja röra på sig till extremt seriösa motionärer som vill förbättra sina prestationer och få ut maximalt av sina 10-15 timmar konditionsträning per vecka.

Inom konditionsidrott jobbar jag framförallt med träningsplanering, löpstegsanalys (både onsite och online), styrke- och rörlighetsanalyser, kostrådgivning samt tester. Jag har bland annat utrustning för att göra laktattester som hjälper konditionsidrottare att hitta sin mjölksyratröskel och få ut sina pulszoner. Men mer om det i kommande inlägg.

Jag hoppas att bloggen ska ge er fördjupade kunskaper inom ämnet konditionsträning för att ni lättare ska kunna hjälpa era klienter och kanske även er själva att träna kondition så optimalt som möjligt.

Jag kan redan nu avslöja att mitt första inlägg som förhoppningsvis kommer i slutet av veckan kommer att handla om olika typer av konditionsträningspass, t.ex. distanspass, intervaller och tempopass… och vad de olika passen gör med din kropp.

Kommentera gärna mina inlägg om du har frågor eller tips på ämnen som du skulle vilja veta mer om.

Ha det fint och träna smart tills vi hörs igen!