15 år som PT i backspegeln - Drömmar, motgångar och lärdomar. Och japaner. Del III av V

Gruppträningspass kan vara ett sätt för en PT att fylla upp schemat.
Men inte för mig.
Och speciellt inte yoga.

I denna serie skriver jag om mitt absoluta favoritämne: mig själv. Min PT-karriär är vare sig den mest framgångsrika eller bästa. Men relativt lång, innehållsrik och tämligen lärorik.
  Och den bjuder även på en del anekdoter. Det här är tredje delen av fem.  

Anställd PT på stor gymkedja - klienterna kommer väl självmant?
Eller hur var det.

Nu hade jag ungefär sex år i ryggen som PT på deltid, med relativt många klienter bakom mig. Hade dock alltid haft svårt att hitta en stadig ström av klienter och det kunde variera enormt hur många PT-timmar jag utförde per månad. Från drygt noll till knappt fyrtio som mest - nu var det dags att uppnå stabilitet och bygga upp en rejäl klientkrets. För som anställd på ett gym då kommer väl klienterna automatiskt.
  Det gör de väl?
  Jag fick gå den hårda vägen och inse att inget kommer gratis.

# Som anställd PT har man troligen en viss edge gentemot egenföretagare när det gäller att bygga upp en klientkrets. Affärsmodell finns redan på plats (och potentiella klienter med) och förhoppningsvis ett inarbetat system för att sälja personlig träning. Det inkluderar stöd i form av ett PT-team i ryggen och ett målinriktat arbetssätt.
  Och förhoppningsvis har du en bra produkt att erbjuda.
  Och klarar att sälja den.

Första månaderna blev en smärre chock med X antal timmar av ringande till (otacksamma) medlemmar, instängd på ett litet kontor. Lägg därtill ett stort antal instruktionstimmar med både nya och gamla medlemmar.
  Men jag fick inga klienter.
  Jo, jag fick två men de var ärligt talat inte mycket att ha och de verkade inte vilja ha mig heller (de hade köpt PT-timmar tidigare, troligen av en vässad medlemsrådgivare). Gnället: konstant och högt. En erfaren kollega kom fram efter ett PT-pass (kanske inte mitt mest minnesvärda).
-Fattar inte hur du står ut. Jag skulle aldrig ta hennes gnäll.
  Min kollegas ord möjligen en liten tröst i den jobbiga situationen; jag bet ihop och körde vidare. Fortsatte träna, äta bra, läsa om och diskutera träning med kollegor och fortsatte lära mig mer. Höll en bra fasad utåt och uppvisade en bra attityd.
Dagarna startade ibland med en instruktion vid 07.00 för att ta vid med en PT-klient runt lunch och sedan ytterligare några träningar runt prime time, dvs 17-19.30. Dagarna var långa, ibland även helgerna. Men det betalade sig.
  Jag står i receptionen en söndagseftermiddag, helt ensam på gymmet, förutom några stammisar. Okänd man i trettioårsåldern med stekigt utseende närmar sig. Han frågar om medlemskap och priser.
Och om personlig träning.
Vi pratar en stund och när han lämnar gymmet gör han det knappt 60.000 kr fattigare. Och jag hundra PT-timmar rikare och en high five från chefen att se fram emot.

# Som anställd PT, ha rätt inställning från början. Klienterna kommer inte gratis, men om du har rätt attityd, gör ett bra jobb och inte är rädd för att visa det kommer antalet klienter byggas upp över tid. Ibland går det snabbare, ibland tar det längre tid. Var medveten om att det inte finns några garantier. Sätt upp egna mål och arbeta mot dem. Och fortsätt utvecklas, både som människa och PT och se alltid till att ta hand om din egen kropp (och själ).

Åren rullar på, klientruljansen relativt god och mestadels trevliga sådana. PT-teamet och anläggningen riktigt bra. Internutbildningar i allt från kettlebells till nutrition och sälj. Kaffet i receptionen levererar ständigt. Klienterna går framåt fysikmässigt.
  Men allt är inte bra. Mina arbetstider till exempel.
Då startsträckan var relativt lång ökade min villighet att vara tillgänglig för prospektiva klienter. De gillade det. Min chef älskade det. Men det är inte hållbart i längden att arbeta 6-7 dagar i veckan och ha flera dagar med 07.00-20.00-tider - speciellt inte med flera långa håltimmar mitt på dagen. Håltimmar som skulle kunna ägnas åt produktivt arbete (admin, klientvård, hitta nya klienter) eller återhämtning (hem och vila) försvinner istället bort i kaffehäng i receptionen, träning (bra i och för sig men man kan ju bara fylla upp så många timmar med kvalitativ träning) och framför datorn läsandes träningsartiklar. Förvisso inte bortkastad tid men kunde varit bättre investerad.
Det hjälpte inte heller att pendlingstiden var 75 minuter.
Enkel resa.
En annan grej jag stör mig lite på är gruppträningsinstruktörernas förmåga att strula till det med sina pass. Ingen instruktör på plats = närmaste PT måste hoppa in. Att improvisera ihop ett pass för yogasugna medlemmar inte det lättaste.
Och inte min grej.
Leda ett cirkelträningspass: tråkigt som satan.
Och inte heller min grej.
Min grej är personlig träning, inte kompromissträning för att få ihop ett träningspass som passar femton olika kroppar och viljor. Jag är inte anti gruppträning - inte alls - men betraktar det mer som entertrainment och att träna för att bli trött snarare än att träna för att uppnå en fysisk förbättring. Perfekt som komplement till annan träning. Men, som huvudträning. inte perfekt.
Långt ifrån.
Jag börjar bli allt tröttare och tröttare.
Och lite smågrinig.
  Jag är tvungen att göra något åt saken. Frågan är bara vad?

# Tillgänglighet är bra men för att hålla som PT måste man prioritera sig själv och sin tid först. Sätt ihop ett bra schema från början (som kan anpassas lite vid behov, men inte för mycket), blocka av tid för träning, återhämtning, admin och kompetensutveckling.
  Och jobba inte varje dag.
Led gruppträning om du brinner för det.
I annat fall, koncentrera dig på din grej.

Jag går runt med konstant stress och trötthet. Man vill leverera kvalitet och ge sina klienter det där lilla extra. Men det är svårt när man inte har någon energi. Vad göra? Byta jobb? Minska antalet PT-klienter?
  Nej.
Jag gjorde det logiska. Vad?
Det kommer, men först ska vi minnas lite.

Några minnesvärda ögonblick från åren som anställd PT:

• Kvinnan som fick ryggskott under ett set knäböj.
  Lärdom: Ta en noggrann (tänk Sherlock Holmes) skadeanamnes innan träningen startar för att bättre kunna planera och minimera eventuella riskövningar och situationer.
  Knäböj tidig morgon till exempel.

• En hedrande andraplacering i första upplagan av PT-kampen. Tung styrketräning i kombination med ett litet kaloriunderskott och högt proteinintag gjorde underverk för den femtioåriga (i grunden slanka) kvinnans kroppssammansättning.
  Men det räckte inte mot Andreas Hurtig och den fantastiska förvandling han och hans adept lyckades åstadkomma. Från biggest loser till Fitness Magazine på tio veckor (eller var det åtta?).

• Mannen som gick från fem (om man räknar snällt) till femton (plus/minus) chins på några månader enligt ett enkelt upplägg: chins två gånger i veckan. Halva maxantalet reps x Xantal set (beroende på dagsform). Vecka 1: 6x2 Vecka 2: 6x3 Vecka 3: 7x3 och så vidare med en gradvis ökning. Aldrig till failure. Med jämna mellanrum testade vi dock max antal reps, som blev 6, 8, 10, 12 och slutligen 15.
  För att vara tillbaka på fem (om man räknar snällt) efter sommarsemestern.

• Kollegan vars kvinnliga klient drog av hälsenan under ett set step-ups.
  Tråkigt för henne. Tråkigt för honom.
  Men mest tur att det inte hände mig.
  Och ja, hon klarade sig fint sen.

Och jag, jag drog till Japan.