15 år som PT i backspegeln - drömmar, motgångar och lärdomar. Och japaner. Del I av V

I denna serie skriver jag om mitt absoluta favoritämne: mig själv. Min PT-karriär är vare sig den mest framgångsrika eller bästa. Men relativt lång, innehållsrik och tämligen lärorik.
  Och den bjuder även på en del anekdoter. Det här är första delen av fem.  

Runt millennieskiftet dominerades träningssverige av B&K och Fitness Magazine, Fredrik Paulun, GI, Twinlab och svenska gladiatorerna. Personlig träning nytt, trendigt och en aning coolt. Jag själv: just upptäckt charmen med styrketräning som fick ersätta den modest framgångsrika fotbollskarriären. Ständigt läsande ovanstående träningsmagasin och ofta bläddrande i bokaffärernas sport och kropp/själ-hyllor. Paulun hade ett antal storsäljare. En annan populär bok var Body For Life. Det fanns också en annan jag jag ofta la märke till.
Den hette Personal Training framtidens yrke.
  Styrketräningsintresset tog fart ordentligt under gymnasiet - speciellt sista året då jag gjorde en liten bulk och tog några träningskliv framåt. Efter studenten väntade lumpen men det låg tyvärr lite i vägen för träningen - jag var mest bekymrad över att grötfrukosten inte var proteinrik nog och om proteinpulvret skulle hålla i det iskalla fältförrådet. Mina befäl insåg inte allvaret i detta och bad mig ovänligt och bestämt rätta in mig i ledet. Ledet var trångt. Lumpen tråkigt. Maten inte proteinrik nog.
  Bäst att dra.

Ett och ett halvt år senare tar jag plats i skolbänken på PT-skolans preparandkurs. Lägger direkt märke till lärarens välsittande PT-tröja. Två dagar av anatomi, fysiologi och terminologi senare var jag duktig förvirrad men målet var glasklart: PT ska jag bli. Förstudier och nio intensiva kursdagar väntade och sedan en tämligen omfattande och beryktad tenta - plus det praktiska provet förstås. Förberedelserna dock i världsklass. Motivationskurvan på topp. Tog semester från jobbet enbart för att sitta hemma och plugga, och min simultanförmåga har aldrig varit mer förfinad då jag ständigt hade studieböckerna i handen, vart jag än gick.
  Och jag gick mycket och långt.

# När man sätter upp ett tydligt mål relaterat till inre motivation klarar de flesta betydligt mer än de tror är möjligt.

Så även jag. (Nästan) Full pott på tentan och den åtråvärda PT-tröjan äntligen min. Världen för mina fötter. Frågan är bara: var är klienterna?
  Ja, var var de egentligen? Det här var 2003 och före sociala medier, och innan hemsidesverktyg som Squarespace och Wordpress hade sett dagens ljus. Mina strategier:

-Betala en bekant en liten slant för en halvtafflig hemsida.
-PT:s med giltig licens fick stå listade på PT-förbundets hemsida.
-Reklamblad på gymmet och på anslagstavlor lite här och var = snabbt bortrivna och därmed kort exponering.
-Annons i reklamtidning (= fail).
-Kompispris till vänner och bekanta.

Månaderna gick och inga klienter förutom enstaka kompisar som köpte några sympatitimmar här och där (det ska nämnas att jag vid tidpunkten först arbetade heltid med annat och sedan började studera på högskola så jag satt inte enbart hemma och rullade tummarna). Fortsatte träna och studerade mer om kost och träning. Gick extrakurser på PT-skolan och SAFE - dåtidens stora giganter inom PT-utbildning - och målet var att bli en riktigt välutbildad och grym PT.
  Men en grym PT behöver klienter.
  En dag ringer mobilen (Nokia 5110). Ett nummer jag inte känner igen.
  -Hallå. Det här är Erik.
  -Eh. Har jag kommit till personlig tränare Erik Lavesson?
   -Yes.
   Yes. Min första PT-klient.

# Som nyexad PT kan det vara motigt i början, oavsett om man väljer att starta eget eller bli anställd. Då gäller det att streta på ändå. Tänk positivt. Träna. Ät bra. Fortsätt lära.

Satsa på att ha en riktigt högkvalitativ produkt att erbjuda. Och se till att sprida ordet.

Nuförtiden är det sociala medier som gäller i första hand och det kostar inte särskilt mycket att göra reklam. Det enda som behövs är driv, tålamod och en bra produkt att erbjuda. Sprid ordet bland vänner, bekanta, släkt och kollegor - och se till att även de har anledning att göra det.

Min första klient lyckades tyvärr inte landa det där Vogue-omslaget i New York han kämpade för men han byggde upp en ganska hyfsad fysik och för mig var det en lärorik process att följa hans utveckling. När vi inledde vårt samarbete hade han, en man på 25, tränat en del på egen hand men utan struktur. Han var åt det smalfeta hållet. Första steget var att gå igenom grundläggande styrketräningsteknik, lägga upp ett bra fyradagarsprogram (push/pull/legs som går runt med fyra träningsdagar per vecka) och låta honom bulka upp litegrann.
  Och det gjorde han. Mer än lite. När det var dags att börja deffa var det knappt om tid. Jag la upp ett extremt komplicerat schema. Väluttänkt och baserat på senaste rönen.
Synd bara att jag inte täckt in grunderna.

# Undvik alltför mycket detaljfokus eller att göra saker onödigt komplicerade. Möjligen för en väldigt avancerad klient som redan testat och gjort allt. Du, jag och majoriteten av våra klienter behöver inte främst de komplicerade och sexiga grejerna.
Vi behöver bli bra på grunderna.

Komplexitet behövde inte min klient heller. Kostprogrammet var upplagt efter fem jämnstora måltider om dagen - inte så praktiskt - (optimal insulinfrisättning och blodsockerkurva), den perfekta makrofördelningen, 40/40/20 (eller var det 40/35/25?), enbart “clean mat” och dessutom livsmedel med en gynnsam påverkan på syra/bas-balansen (hade läst en artikel av Monica Wieckowski, dåtidens Anki Sundin). Allt var perfekt.
Förutom en sak: kaloriunderskottet var inte tillräckligt stort.
  Och en sak till: jag var själv en tämligen novis kock på den tiden vilket speglade sig i hans meny: kyckling, tonfisk, torsk och ris (plus lite fiskolja och olivolja här och där). Samt gravad lax (laxfilé hade jag ännu aldrig tillagat själv), något han försiktigt påpekade blev aningen dyrt i längden. Lyckligtvis hade jag inte negligerat cardion. Utöver den dagliga morgonpromenaden, inte mindre än tre stenhårda intervallpass på 5x1.25km (de där fettförbrännande hormonerna ni vet). Med tiden blev han mer och mer sliten. Hans energi dalade. Vikt och midjemått minimalt nedåt. Formen okej.
Men inte Vogue-perfekt.

# Tumregler vid deff: kaloriunderskott, tillräckligt proteinintag, tung styrketräning för att bibehålla (men med något lägre volym), cardio efter behov. Mer är inte bättre. Syra/basbalans och GI = Inte lika viktigt.
Och satsar man mot Vogue är det troligen bättre med en mer moderat bulk (+200-300 kcal/dag).

Med tiden kom fler klienter (och gick): några som köpte tiopack PT-timmar, några som fortsatte träna under en längre period, kvinnan som bara ville träna en gång i månaden (och förstås skulle ha ett nytt upplägg varje gång). Klienten som ville ha “rolig träning” (den typen av klienter får ett nej på direkten idag. Såvida de inte själva står för underhållningen).
Utomhusträning (kul någon gång ibland som variation om vädret tillåter), träning hemma hos klient (begränsat och tidsineffektivt), träning på alternativa anläggningar (gången jag blev frånsimmad på Eriksdalsbadet är inte mitt stoltaste ögonblick som PT), träning “under cover” på SATS (ingen som märkte det) och Fitness 24/7 (de märkte det och gjorde det väldigt klart för mig “vilken idiot jag är”) när ordinarie PT-gymmet var stängt.
Kvinnan jag redan från början kände väldigt dåliga vibbar ifrån (jobbighetsfaktor 10/10) och som jag borde tackat nej till.
Men det gjorde jag inte.
Ett enda PT-pass, utfört helt efter hennes önskemål (balansbollar, kroppsvikten, tramsträning), och två dagar senare ett argt mail och hot om stämning då hon fått värk efter passet.
  1). Det kallas träningsvärk och 2). Du är dum i huvudet (hon var faktiskt det) och 3). Det löste sig och jag en erfarenhet rikare.

Jag började hitta min grej som PT. Insåg vad jag gick igång på:

-Lägga upp träningsprogram för de som redan tränat ett tag och hjälpa dem komma vidare.
-Kost- och träningsupplägg för att förbättra kroppssammansättning.
-Träning inriktat mot en idrott.
-Skador och rehab för att minska besvär.

Tydliga syften och tydliga mål. “Idiotfys” (träna enbart för att bli trött) och “entertrainment” inget för mig.

Det var en extremt lärorik period. Men inte särskilt framgångsrik.

# En PT bör satsa på att bygga upp rejält med erfarenhet i början - acceptera så många klienter som möjligt och gör alltid ett riktigt bra jobb. Ibland är erfarenhet mer värt än pengar. Hitta några bra nischer och se till att blir riktigt duktig på dem.
Och var inte rädd för att säga nej till en potentiellt jobbig klient.